Därför försvinner rasistiska orden

Mitt medlidande för bibliotekarierna i Botkyrka är stort. Också jag har blivit anklagad för att anstifta bokbål på bibliotek, men det var Avpixlat – Kent Ekeroths skapelse och skötebarn – som stod för det så alla förstod att det bara var rasistiskt dravel.

Foto:

Krönika2017-07-14 09:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är värre när den välrenommerade journalisten Janne Josefsson står för anklagelsen i Sveriges Radios sommarprogram. Lyssnarna kan ju får för sig att det är sant att Botkyrka bibliotek bränner böcker av Astrid Lindgren av ideologiska skäl, hur osannolik anklagelsen än låter.

På bara ett par år hamnar Janne Josefsson, Sveriges Radio och Avpixlat i samma båt. Jag tycker att det säger mycket om hur den offentliga debatten i Sverige har förändrats och hur mycket sämre, rent kvalitativt, den etablerade journalistiken har blivit.

Biblioteken debatteras ovanligt mycket på ledar- och kultursidor idag. Av det de skriver märks det tydligt att det var länge sedan de besökte ett vanligt kommunalt folkbibliotek, oavsett om de skriver om hot och våld, privatiseringar eller gallringar av böcker och andra medier.

Värre är att många av dem vare sig förstår bibliotekens idé eller hur de fungerar. Biblioteken har, generellt sett, anpassat sig mer till digitalåldern än vad medierna har. Det gör att ett fysiskt bibliotek är mindre och ibland mycket mindre än sitt rika innehåll. Bok- och mediekataloger är digitaliserade och gemensamma för flera bibliotek. Alla böcker behöver inte finnas överallt samtidigt. Att låna Astrid Lindgren i originaltext eller i den nyreviderade upplagan är inte svårt även om böckerna kanske inte finns på ort och ställe.

Gamla sönderlästa böcker gallras ut eller säljs liksom hyllvärmare som knappt lånats ut på år och dag. Nya böcker köps in. Om Janne tänkt efter lite hade han nog fattat att problemet med de reviderade Astrid Lindgren-texterna, där opassande ord som ”negerkung”, tagits bort inte är bibliotekens utan förlagens. Hade han lagt lite krut på dem hade jag förstått honom.

Men, och det är den olustiga poängen, det är biblioteken Janne Josefsson vill åt. För biblioteken har de senaste åren alltmer blivit ett ideologiskt slagfält i kampen mellan demokrater och antidemokrater. Och det är inte så konstigt: varje kommun har en lagstadgad institution för att de ska, som det heter i lagen, ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.” Det är naturligtvis angeläget för antidemokrater att via det politiska systemet styra biblioteken åt ett annat håll.

Demokrater visar också ett ganska förstrött intresse för biblioteken, det intrycket för man i alla fall om man se hur de prioriterar dem ekonomiskt i kommunerna. I praktiken har det därför bildats en ohelig allians mellan demokrater och antidemokrater som gör folkbiblioteken verkligt hotade.

Detta kunde Janne Josefsson ha angripit, men för honom var det viktigare att sälla sig till de medvetet biblioteksfientliga. Och där sitter han nu eftersom en journalist med Janne Josefssons grandiosa självbild aldrig har fel.

debattredaktör i Östgöta media och projektledare på Regionbibliotek Östergötland