Det vi vet är att ex-mannen väntade på Sanije på resecentrum. Han visste att hon just den här dagen var på väg till Linköping för att träffa barnen. Han var i Linköping i samma ärende.
I ett tidigt skede efter mordet fick vi kontakt med Rosita Grönfors, föreståndaren till det skyddade boende där Sanije befann sig en tid. Rosita kände den mördade kvinnan väl och hon menade att Sanije inte hade fått tillräckligt skydd av myndigheterna, på grund av sin romska härkomst.
Vi diskuterade på redaktionen. Vad betyder detta? Om det stämmer, så innebär det att myndigheter diskriminerar människor på grund av ursprung, att kvinnans behov av skydd har negligerats, för att hon är rom. Och i förlängningen: Har myndigheter utsatt henne för en sådan fara att hon till slut blev mördad?
Det är en fruktansvärd tanke. En fruktansvärd anklagelse. Men det är en anklagelse som vi tar på allvar och försöker gå till botten med.
Vi har granskat otaliga dokument som rör Sanije. Vi har pratat med ett flertal myndighetspersoner och människor i hennes närhet för att kunna belägga detta. För det är inte bara Rosita Grönfors som hävdar att Sanijes bakgrund som rom hade betydelse, det hävdar även hennes två juridiska ombud.
För att kunna få svar på kritiken från ombuden och Rosita har vi varit tvungna att även skriva att Sanije är av romskt ursprung. Vi är alltid försiktiga med att ange etnicitet, eftersom det bara ska anges om det finns ett uppenbart allmänintresse. Det anser jag att det gör, när det riktas så allvarlig kritik mot myndigheter.
Måste vi skriva att Sanije var rom då? Hade det inte räckt med att hon inte kan språket? Nej, det räcker inte eftersom det finns en strukturell diskriminering mot romer i vårt samhälle. Därför kan hennes romska ursprung vara av betydelse.
Att Sanije inte behärskade svenska språket, att hon inte kunde läsa och skriva, är också viktigt att berätta, eftersom det försatte henne i ett underläge i kontakter med det svenska samhället och med myndigheter. Ombuden är kritiska till att kommunerna inte ordnat tolk eller översatt dokument så att hon kunde förstå samhället och ta kontroll över sin situation.
Socialtjänsten i Motala hävdar å sin sida att de inte har särbehandlat Sanije på grund av att hon är rom. Det är så här det kan gå till. Det görs en bedömning i varje enskilt fall inför möten.
I det här fallet innebar det att Sanije under lång tid behövde möta sin exman i samband med barnträffarna. Vissa möten hölls åtskilda, andra tillsammans. Varför det var så vet vi inte, och vi känner inte till hur besluten fattades inför varje möte. Vi vet bara att det skedde i samråd med Sanije, men vad det betyder vet vi inte heller.
Om det inte är så att socialen har särbehandlat Sanije, då borde det betyda att alla kvinnor med skyddade personuppgifter kan utsättas för detta. Att få frågor om det går bra att träffa sin ex-man, fastän det finns lång dokumentation att man är rädd för honom.
Vi har inte alla svaren från myndigheterna än. Vi avvaktar deras interna utredningar. Det vi vet är att grunden för socialtjänsten är principen om människors lika värde och allas rätt till trygghet, vård och omsorg. Det är socialtjänstens skyldighet att hjälpa brottsoffer och det omfattar bland annat våldsutsatta kvinnor.
Forskning visar att det är svårt för en kvinna att lämna en våldsutsatt relation. Flertalet studier pekar på våldets psykiskt nedbrytande mekanismer. De senaste veckorna har våld mot kvinnor debatterats och politiker har kommit med löften om att skärpa straffen. Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag att höja kunskapen om våldsutsatta personer med skyddade personuppgifter.
Kanske hade en sådan höjd kunskap kunnat rädda Sanije. För vi vet att socialtjänsten i Motala redan 2013 betraktade mannen som våldsam. Vi har också läst i den omfattande dokumenteringen kring paret att socialtjänsten i Tranås 2014 ifrågasatte varför Sanije inte separerade från mannen: ”Socialnämnden ifrågasätter hur allvarligt menad skilsmässan är då samma sak inträffat tidigare".
Sanije saknade handlingskraft enligt Tranås socialtjänst. Hon kunde inte språket. Hon kunde inte läsa eller skriva. Hon var rädd för sin ex-man. Men enligt socialtjänsten kunde hon tillsammans med dem bestämma att träffa sin ex-man, som en annan myndighet beslutat att hon skulle skyddas ifrån.