Säkert har många av er läst Fatima Bremmers bok ”Ett jävla solsken” om pionjären Ester Blenda Nordström, Sveriges första undersökande reporter. Hon fick sitt stora genomslag som journalist när hon utklädd till piga tog tjänst på en bondgård för att undersöka varför unga kvinnor flydde pigplatserna. Hennes reportagebok "En piga bland pigor" gavs ut 1914.
Ester Blendas chef förstod värdet av kvinnliga reportrar, de var tre stycken, trots det var de inte inbjudna till de dagliga morgonmötena där de viktigaste uppdragen delades ut.
Min första arbetsplats förstod också värdet av kvinnor på redaktionen. Det behövdes en tjej med ”skinn på näsan” som kunde spä ut den manliga miljön. Inget drömscenario förstås att rekryteras på de villkoren och jag förstod snabbt att jag hade kommit till en dålig miljö. Chefen satt och bläddrade i porrtidningar, en manlig kollega tyckte att jag behövde massage och en annan tyckte att jag behövde hembesök.
Men, om vi stannar kvar inom journalistyrket: sedan kvinnor fick rösta första gången i Sverige 1921 har Corren haft 13 chefredaktörer, varav 4 kvinnor, den första tillsattes 1999. Idag är vi 35 journalister på Correns redaktion, 19 män och 16 kvinnor. Och kvinnorna hörs på morgonmötena, det vill jag lova.
Men hur ser det ut i våra publiceringar då? Är det lika många kvinnor som män som får komma till tals? Nej, i svensk media i stort utgör kvinnor endast 30 procent av alla människor som medverkar. Dessutom sjunker kvinnors närvaro i media med stigande ålder, medan män tvärtom citeras flitigare ju äldre de blir. Så äldre kvinnor är i princip osynliga.
Statistiken är hämtad från Mediekompaniets och Kantar Sifos rapport ”Rättvisaren”, vars syfte är att undersöka hur människor representeras i svenska medier. Undersökningen har granskat 3 000 slumpmässigt utvalda artiklar under 2019 från såväl nationella som lokala nyhetsmedier.
– Just nu lär vi oss se och tycka till om vår omvärld via vita medelålders män med makt och deras ögon. De har tolkningsföreträde för vad vi ska tycka, känna och bilda opinion kring, säger Gunilla Jarlbro, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap, om undersökningen.
Det är inte så konstigt, tänker kanske du, samhället ser ju ut så. Män är företagsledare, experter och politiker. Ja, det är säkert en del av förklaringen, men inte hela. I Linköping är representationen i kommunstyrelsen till exempel 50/50, sju kvinnor och sju män. Näringslivet har dock en bit kvar, enligt vår kartläggning som vi presenterar idag. Män sitter på tre av fyra vd-poster och styrelseplatser i Linköpings största företag. Räknar man bort de kommunala och statliga bolagen på listan stiger antalet manliga direktörer till 88 procent.
Medias bevakning idag speglar ett rådande samhällsmönster, inte befolkningen. Befolkningen är 50/50, inte 70/30. Hur kan vi förflytta oss?
Svaret är att journalistik inte ska utelämna hälften av befolkningen, risken för fattig och irrelevant journalistik blir då överhängande. Jag är övertygad om att vi genom att uppmärksamma snedvridningen kan arbeta aktivt på redaktionen med att få in fler perspektiv och bli mer nyansrika i vår rapportering.
Tyvärr är den här undersökningen inget uppvaknande för oss. Vi vet att det ser ut så här i media. På Corren har vi haft flera ambitiösa projekt genom åren för att få in fler kvinnor i bevakningen, bland annat har vi i olika omgångar räknat kvinnor och män på bilder. Jag höll i ett projekt som redaktör för vår helgbilaga Paus, vars målgrupp var just kvinnor. Under de åren dödade vi myten att kvinnor läser om kvinnor, män läste Paus i samma utsträckning som kvinnor. Så jag tror inte på öronmärkt material, för specifika målgrupper, i journalistiken.
Nu är målet 50/50, med lika stor andel kvinnor som män i vår bevakning ska vi bli Sveriges mest jämställda mediehus.
Förr var det ett tidsödande arbete att mäta detta. I dag tar vi tekniken till hjälp och implementerar ett verktyg ”Media Watch” i samarbete med Mediekompaniet. Verktyget mäter kvinnor och mäns representation i Corren i realtid.
Till sist: I dag är det internationella kvinnodagen, det uppmärksammar vi på flera sätt. Läs gärna Victor Bomgrens reportage med Monica Roselius, 78, och Tove Malmström, 17, i ett samtal mellan två generationer med samma mål, att skapa ett jämställt samhälle.