– Nu är det rött! Nu får vi köra!
Jag är fem år gammal och sitter på en bilkudde i baksätet på familjens gröna Golf på väg ner mot Skåne.
Det spelar ingen roll att mamma och pappa tålmodigt försöker förklara att det faktiskt är precis tvärtom.
Jag har redan bestämt mig.
– Grön är en ful färg. Röd är en fin färg. Det är mycket bättre att vara i rörelse än att stå still. Då blir ju det mest logiska att köra när det är rött.
Några år senare sitter jag i skolbänken och kämpar med mattetal. Det mesta i skolan är rätt lätt (förutom gymnastiken såklart), men just matte har blivit min främsta nemesis som får mig att tro att det här, det klarar jag inte av.
Mitt sjuåriga jag tänkte:
"Vad är poängen med allt det här? Är det inte viktigare att skriva berättelser, spela teater och lära sig om hur det var i Sverige förr i tiden än att syssla med något så svårt, tråkigt och oviktigt som siffror?"
Så kan jag faktiskt tänka än idag. Om än i en mer nyanserad tankegång.
För numer vet jag att siffror faktiskt är viktiga.
När jag bevakar höstens första fullmäktige minns jag allt det där. Det som utspelade sig i den gröna golfen och i den nötta skolbänken.
Kanske är det för att jag ska köra upp dagen efter?
Kanske är det för att kvällens mest omfattande punkt är 2025 års budget och att allt prat om siffror, plus och minus triggar minnessynapserna?
Kanske är det för att jag är så förbannat trött på att jag gång på gång inbillar mig själv att jag inte klarar av saker?
Och det är inte utan att jag skäms en smula över vad den där femåringen vrålade eller vad sjuåringen skrek lika högt (fast inombords) – för vad är väl en kommun utan sin budget?
Själva debatten återges inte här. Den intresserade kan gå in på kommunens hemsida och se den. Något jag rekommenderar. Den är stundtals lite väl underhållande.
Att budget är något svårt, något som rör upp känslor eller som till och med får oss att stöna av tristess må vara hänt. Men sanningen att säga, en budget behövs och den behöver bli förstådd.
Någonstans är det också nödvändigt att vi medborgare tar oss tid till att faktiskt läsa dem – budgetar som skuggbudgetar. Först då kan vi på allvar se vad våra politiker vill och hur de tänker genomföra det.
Visst. Det kan vara tråkigt och svårt. Men vet ni vad? Det får faktiskt vara det. Allt behöver inte vara kul.
Personligen – och nu är jag helt ärlig – tycker jag att ett fullmäktige är bra mycket mer underhållande än mellon, trots att det ibland innebär en hel del sifferexercis.
Vilket också aktualiserades under kvällen:
Då 2025 års sammanträdesdatum presenterades begärde Gustav Svensson (M) ordet och frågade om det inte förhöll sig så att några datum inte stämde.
Det bläddrades i papper. Det tittades i kalendrar. Någon harklade sig.
Visst var det så.
Den 22 januari skulle i själva verket vara 20 januari. Den 8 januari skulle ju vara den 6 – nej, det visade sig visst vara en helgdag. Rätt dag var 7 januari 2025.
Alltså – med facit i hand. Nog är det bra att ha ordning och reda på sina siffror. Det gäller att både kunna gasa och bromsa. Det går inte att spendera om plånboken lyser rött. Är det stopp så är det.
Det gäller också att våga tro på sig själv. Till slut lär man sig både räkna matte och förstå en budget. En dag kanske man till och med kan köra bil.
Så uppkörningen? Jo, den klarade jag.
Och numera vet jag att man ska stanna när det är rött.
Men jag tänker banne mig köra när det är grönt.