– Hej Fredrik, har du tid att hjälpa mig igen?
Jag har en äldre bekant i Boxholm som hör av sig då och då när han behöver hjälp med tekniken. Oftast är det inte något komplicerat. Det kan vara en sladd som hamnat fel eller att han inte hittar bland menyerna på datorn.
Under senaste delen av hans livstid har den tekniska och digitala utvecklingen exploderat. Inte så konstigt att han inte hänger med.
Strax innan millennieskiftet fick jag vara med och testa en ny betallösning som en bank planerade att införa. Det gick åt pipsvängen redan första månaden när jag med hjälp av en särskild dosa skulle betala hyran. Eller, först trodde jag att det hade gått bra. Men när hyresvärden knackade på dörren två veckor senare och undrade varför jag struntat i att betala insåg jag mitt misstag.
Eftersom jag knappat in en siffra fel i kontonumret hade mina pengar hamnat hos en tant på Gotland. Via banken fick jag reda på att damen inte hade telefon!!! Jag kände mig utsatt och förvirrad. Men ett klassiskt vykort med frimärke adresserat till Visby löste situationen.
Den smartphone som tonåringarna tar för given har faktiskt inte funnits särskilt länge. Går man i ettan på gymnasiet föddes man samma år som Apple släppte sin första iPhone, 2007.
Jag minns när jag tre år senare skaffade min första iPhone. Med gapande mun ”unboxade” jag förpackningen till min 3GS. Det var som att kliva ut ur en stenåldersgrotta och rätt in i en rymdkapsel.
På mindre än 15 år har vi hunnit göra oss helt beroende av smarttelefonerna. Numera betalar alla hyran i internetbanken. Tanten på Gotland är död och några vykortslösningar existerar inte längre. Tur för henne kanske? Hon hade troligtvis inte klarat en enda dag i vårt nya samhälle.
För många människor – sjuka, nyanlända, intellektuellt funktionsnedsatta, äldre – har det som vi andra upplever som förenklingar blivit till en gigantisk tröskel. Kunskapsglappet från att kunna sätta i en sladd i rätt uttag till att sköta uppdateringar, ladda ned rätt appar, beställa tid på webben och betala räkningar har blivit för stort.
Fungerar allt och rullar på kan digitaliseringen underlätta vardagen. Men det är oftast när något strular och blir fel som man känner sig ensam, utsatt och övergiven.
När man som äldre eller funktionsnedsatt inte vet skillnaden mellan wifi och mobilnät blir man ett lätt byte för oseriösa teleoperatörer. När man inte vet hur ett bank-id funkar blir man lätt lurad av bedragare. När man aldrig hört talas om nätfiske ligger man illa till.
Att få tag i människor av kött och blod hos företag och myndigheter när man får problem eller inte förstår är idag svårt, ibland omöjligt, eftersom de ersatt kundtjänsterna med chatbotar (ironiskt nog med människonamn).
Utan bekanta, barnbarn, hemtjänst eller grannar klarar många människor inte av att hantera tekniken. Men eftersom samhället gjort oss beroende av digitala lösningar måste samhället ställa upp. Tvinga till exempel banker, företag och organisationer att införa särskilda hjälplinjer för äldre, sjuka och funktionsnedsatta. En slags digital rullstolsramp där riktiga verkliga människor stöttar och hjälper till. Erbjud möjligheten att skicka ett vykort om inget annat fungerar!
Efter digitaliseringen kommer nästa steg – AI. Otroligt spännande, och ingen vet hur det utvecklar sig. Men vi måste se till att vi inte lämnar människor i sticket när vi rusar vidare in i framtiden.