Bil utan tak får mig att må bra

Bil utan tak. När solen tittar fram. Det är en kombination som får mig att må bra. Den gångna sommaren blev det många sådana stunder.

Krönika2020-09-28 15:36
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Glöm snabba motorvägar när jag och min cabriolet ska njuta av en stund tillsammans.

Glöm hög musik ur högtalarna.

Det är på smala och lätt krokiga asfalterade kostigar vi trivs allra bäst.

Där fåglarna runt omkring oss bjuder på skönsjungande och kristallklara toner.

Där dofterna från blommande ängsmark tränger sig på.

Eller varför inte en nygödslad åker?

Inte alls otrevligt om du frågar mig.

Bara naturligt. 

Fullständigt, och i ordets rätta bemärkelse, naturligt.

Vi bestämmer oss efter att ha kollat väderprognosen kvällen innan, kärran och jag.

Den inte alltid helt pålitliga informationen i appen säger att det ska bli blå himmel och sol mest hela dagen.

Okej. 

Beslutet är enkelt.

Söderut. 

Det är dit vi siktar.

Starten görs från centrala Linköping.

Först Brokindsleden.

Sedan förbi Ullstämma, Harvestad, Landeryd golfbana och vidare genom rondellen där många svänger vänster mot Sturefors.

Vi ska ta vägen förbi Bjärka - Säby och de båda slotten som ligger så undersköna strax intill Stora Rängen.

Ett tips till er som inte varit där tidigare, och för all del, även ni som känner till trakterna hyggligt bra:

Stanna gärna till där en vacker sommardag.

Kanske en timma eller två.

Passa på att ta en fika eller en bit mat. 

Promenera runt, bekanta er med omgivningarna.

Andas lugnt och njut.

Det finns en badplats en bit bort från nya slottet som kanske lockar.

Bestorp nästa.

Ett stopp och en glass i den lilla, men ytterst välsorterade Ica-butiken, får sinnena som kontrollerar njutning och avkoppling att spinna som en välmående katt.

Varför inte svänga av mot Vårdnäs stiftgård, också det en välbevarad pärla med mycket på menyn, bad, paddling och en binge annat som får själen att må bra.

Ett viktigt delmål på resan är förstås Vesterby golfklubb. 

Här stannar vi ofta, cabben och jag. 

Ut åker stickorna och en timmes träning är som en lisa för kropp och huvud.

Kanske 18 hål tillsammans med polarna. 

Men då, när det sker, transporterar vi oss med en större kärra. 

Det är just det som är problemet med mindre bilar utan tak.

Lastutrymmet är kraftigt begränsat och lämpar sig inte för fyra fullvuxna personer med varsin golfbag.

Okej.

Några säger att åka cab är något som bara gubbar gör.

Jag har inga problem med det.

På sina håll påstås det att man "fyller" gubbe när man uppnått den aktningsvärda åldern av 40 år.

Det var länge sedan jag gjorde det.