Att hemsöka gamla hus Àr en strÄlande idé

Jag hemsöktes i helgen och det var inget annat Àn underbart.

Asta Svensson tog med sig tre av sina fem barn, Per, Monica och Annica och besökte sitt barndomshem, mitt hus.

Asta Svensson tog med sig tre av sina fem barn, Per, Monica och Annica och besökte sitt barndomshem, mitt hus.

Foto: Carina Glenning

Krönika2023-11-16 19:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Man ska inte fÀsta sig vid materiella ting, sÀgs det. Det Àr ytligt, ja rent av patetiskt. Ett fattigdomstecken. Bla bla.

Det Àr möjligt, men jag har fÀst mig vÀldigt mycket vid Ätminstone ett materiellt ting. Mitt hem sedan 28 Är.

Och i helgen som gick hemsöktes det.

Historien om hur jag hamnade dÀr jag hamnade Àr lite udda. Jag och min exman hade letat hus i flera Är i trakten kring Linköping. Han Àr frÄn Halland och ville absolut ha nÀra till vatten.

Jag Àr frÄn Sörmland och ville absolut ha nÀra till skog.

Inte den lĂ€ttaste ekvationen att fĂ„ ihop pĂ„ ÖstgötaslĂ€tten.

I november 1995 kom annonsen. Ett hus frÄn 1929, nÀra vatten och nÀra skog. En liten gÄrd. Röda byggnader med vita knutar. Vedbod, utedass, hönshus, snickerbo, gÀststuga.

Jag befann mig hos en god vÀn pÄ Irland vid visningen och skulle inte hinna hem i tid.

Vi hade inga datorer eller mobiler, men nÀr exmannen i telefon bedyrade att det var just vad jag drömt om sÄ trodde jag honom och utbrast: "Köp det! LÀgg ett bud! Gör det bara!"

Jag vet inte om ni minns novemberstormen 1995, men det var en vinter som Àr svÄr att glömma. Inte ens Volvoarbetarna i Göteborg tog sig till jobbet.

SÄ det var inte sÄ mÄnga som halkade sig ut 2,5 mil frÄn Linköping pÄ en snirklig landsvÀg för att titta pÄ mitt drömhus. Tack och lov.

UtgÄngspriset var 375 000. Vi fick det för 435 000 om jag minns rÀtt. Det var inte renoverat sedan 70-talet. Golven var tÀckta av linoleummattor eller heltÀckningsmattor. Vitvarorna var smÄtt antika. VÀggarna tÀckta av blekta medaljongtapeter.

Men jag sÄg inget av det dÀr. Jag sÄg bara det genuina och potentialen. De mÄnghundraÄriga ekarna och den fantastiska trÀdgÄrden som nÄgra mÄnader senare skulle explodera av liljekonvaljer, vit-och blÄsippor och vildsmultron.

För nÄgon mÄnad sedan kontaktade mig Monica Svensson i Ulrika. Hennes mamma Asta, 93 Är, föddes i kökssoffan i mitt hus och det var hennes förÀldrar, Hjalmar och Lisa, som byggde det.

Asta drömde om att fÄ Äterse huset dÀr hon bott i 40 Är. Hittills hade de bara sakta Äkt förbi det en gÄng om Äret och tittat pÄ hÄll.

I lördags var det dags. Asta kom med tre av sina fem barn och timmarna flög fram. 

Det var sÄ intressant att höra dem berÀtta minnen frÄn gÄrden, om hur det en gÄng sÄg ut, om skomakare Albin som huserade i gÀststugan, om den populÀra tÀltbion i trÀdgÄrden varje sommar, om festplatsen en bit bort, om blixten som tog en av de stora ekarna och eldkloten som slog ut frÄn eluttagen, om hur de Ànnu i början av 70-talet inte hade toalett inne, om hur det som vi idag kallar puben en gÄng var bad- och bykstuga.

Jag tycker att fler borde "hemsöka" hus de bott i. Det Àr ju minsta lika roligt för dem som nu bor dÀr nu.

Jag gjorde det med min mamma tidigare i höstas. Det unga paret som nu bor i ett av dem ville fortsÀtta hÄlla kontakten och slukar allt som dyker upp frÄn minnets vrÄr hos mamma och hennes namn.

För sÄ Àr det, att "hemsöka" platser man bott pÄ Àr utmÀrkt minnestrÀning.

Asta fick en konjak till kaffet, hjÀlptes upp till övervÄningen dÀr hon som vuxen bodde med man och fyra barn.

Hon smekte kakelugn och trapprÀcke, suckade vÀllustigt och log med hela sitt vackra ansikte, omgivet av en vit hÄrgloria.

Jag hoppas att du Àr lika pigg i sommar, Asta, sÄ att vi kan grilla ihop och du fÄr se ditt barndomshem i sommarskrud.

Och sÄ önskar jag att du fÄr ha hÀlsan till 2029. SnÀlla Asta, ha det!

DÄ ska vi ha 100-Ärsjubileum för bÄde dig och vÄrt gemensamma, Àlskade hus!