När jag står här i Motala Folkets park, med Vättern vackert spegelblank utanför fönstren, och med flera hundra seniorer sjungandes "Vi ska gå hand i hand" ihop med Lotta Källström, då bultar hjärtat som vore det "Den blomstertid nu kommer" på en skolavslutning.
Vi matas ständigt med det ungdomliga idealet, att känna sig "ung i sinnet" har blivit detsamma som att må bra.
Jag vänder mig emot det.
Jag satt nyligen i en tv-intervju, "10 frågor" på 24Corren, och talade om att jag tycker om att åldras. Att jag mår bättre för varje födelsedag. Jag sa också att jag har en sjukdomshistorik och att jag är bra på att ta till vara livet.
Just det där med att jag tycker om att åldras fick tittare att reagera. "Det finns inget bra med att åldras" fick jag höra.
För mig är det tvärtom. Det är tack vare att jag omfamnar åldrandet som jag kan njuta så av livet, nuet, som bjuds mig här och nu.
Jag tror inte att jag skulle njuta lika mycket om jag våndades för varje födelsedag.
För mig har sjukdom aldrig varit kopplat till hög ålder. Visst har jag också förlorat äldre i cancer, det har vi väl alla, men jag var själv som sjukast i 25–35-årsåldern och människor i min närhet kämpade mot cancer innan de lärde sig gå.
Välmående för mig har aldrig handlat om åldern.
Livet handlar om att ta tillvara de dagar vi får, oavsett om vi är 10, 30, 60 eller 80 år gamla.
Sjukdom drabbar oss i alla åldrar, likväl som andra personliga motgångar gör.
Jag har drabbats av både det ena och det andra och jag är bara 45 år.
Ska jag sätta mig och deppa över att livet kommer bli ännu värre med stigande ålder?
Nej, det räcker att se sig omkring här på seniorgalan i Motala, med all sång och skratt som omger mig här, för att förstå att jag kommer att kunna ta vara på livet tills jag ligger i graven. Kanske jag kommer drabbas av mer sjukdom eller fler personliga motgångar, men de dagar jag får kommer jag ta vara på – oavsett ålder.
Att åldras handlar mycket om att hantera och dra lärdom av de erfarenheter livet ger.
Och jag tror det är just erfarenheten hos äldre människor som gör dem vackra i mina ögon, som väcker min respekt och värme. När Motalabon Rolf Utter, i intervjun med konferenciern Ragnar Dahlberg, berättar om sin uppväxt, med mamma och pappa och 11 barn i ett rum och kök, ja då faller jag pladask.
Sådana erfarenheter, människor med sådana historier, ger perspektiv till både förr och nu.
Jag älskar att lyssna på den äldre generationen och jag märker hemma att barnen gör det också.
Samhället borde också göra det.
Just det finns det faktiskt hopp för. Medellivslängden ökar, enligt SCB beräknas det år 2045 leva över en miljon människor i Sverige som är 80 år och äldre, vilket säkert kommer öka politikernas vilja att lyssna på denna växande grupp.
Du kan se hur ett samhälle mår, och konkret mäta dess värdighet, i hur det tar hand om sina äldre.
Ett så välmående land som Sverige kan bli världsbäst på det – om bara viljan finns.