Här finns stilåkaren som med svagt böjda knän och skidorna tätt ihop lägger all kraft på att varje sväng ska se snygg ut. Såklart i en outfit som passar åkstilen – dyra märkeskläder i årets färger.
I backen finns underbarnet. Förnedrande enkelt åker hon slalom mellan oss vuxna i hög hastighet. Hon är så liten att man tror att man blivit omkörd av ett par skidpjäxor med hjälm. Trots att hon är max tre år gammal gör hon en precis stoppsladd en centimeter från kön till liften.
Bland de andra åkarna hittar vi den försiktige. Han åker med långa svepande svängar som utnyttjar hela backens bredd. Varje gång han vänder lyfter han på skidorna för att säkerställa att trycket är på dalskidan innan han stakar vidare.
Sedan har vi motsatsen – fartdåren. Han är oftast en kille i övre tonåren som lånat sin farsas extremt raka och långa Elanskidor från -82. Jeansen och mössan avslöjar att han inte åker skidor alltför ofta, men det hindrar inte honom från att kasta sig ned i backen i hög fart. Brett isär med benen och stavarna i störtloppsställning under armarna.
Plogaren är inte ovanlig. Efter att ha hämtat ut hyrskidorna gäller det att komma ihåg vad skidläraren berättade på den svindyra vuxenskidskolan i Tandådalen -06. Och inte blir det lättare att minnas då plogaren bara åker slalom fyra dagar vartannat år.
Inne i skogen, långt utanför backens välpistade manchesterräfflor syns den modiga offpiståkaren. Hon nöjer sig inte med att åka med oss andra. I jakt på jungfrulig nysnö vill hon längre bort, ut i offpistens pudersnö. Offpist, javisst!
I skidbacken ges vi möjlighet att ta ut svängarna. Kanske utvecklas vi och byter åkstil med tiden? Kanske är vi nöjda med den stil vi redan har? Det viktiga är att man har roligt och njuter av turen ned på sitt eget personliga sätt.
I liftkön möts vi sedan allihop, trots våra olika åkstilar och trots att vi tog oss ned i olika hastighet. Och så länge ingen tränger sig före eller knuffas är vi snart uppe på toppen igen för ytterligare ett åk.
Skidbacken skulle ju kunna vara en vacker metafor för möjligheten att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar, tänker jag drömmande. Längre än så hinner jag inte i mina funderingar innan sonen knuffar mig hårt i sidan med staven.
"Vakna plogarn! Liften är uppe, dags för nästa åk", säger den lille skolledige offpiståkaren.