Attentatet är som ett eko av Parisdåden: först en attack mot ett sammanhang där yttrandefrihet står på agendan, sedan en attack mot judiskt mål. Knappt har chocken efter januaris blodiga sår lagt sig innan vi är där igen och tillsammans måste påminna oss om att vi har demokratiska grundvärden som måste försvaras.
Vi har ju länge vetat att konstnären Lars Vilks har ett pris på sitt huvud. Mycket tyder på att han kan ha varit måltavlan när en ensam gärningsman i lördags besköt evenemanget ”Konst, yttrandefrihet och blasfemi” i Köpenhamn. Känslan av att terrorn kryper närmare förstärks av det faktum att Lars Vilks var i Linköping så sent som i onsdags och föreläste på universitetet. Corren var naturligtvis där och skrev om detta. Bara tanken på att något liknande kunde ha hänt här är oerhört obehaglig och vi måste alla inse allvaret i situationen.
Men Corren som tidning och vi tillsammans som samhälle får inte ge efter en tum för rädslan. Vi måste arbeta systematiskt med säkerheten, men det får inte innebära att vi blir tysta och slutar prata och skriva om yttrandefriheten som en demokratisk grundprincip som vi aldrig kommer sluta att försvara. Man kan ha åsikter om Lars Vilks konst och reflektera över vad han har för drivkrafter i sina provokationer. Man kan ogilla hans konstverk, på samma sätt som man kan vara kritisk till satirteckningarna i Charlie Hebdo. Men att med våld beröva människor deras yttrandefrihet kan vi aldrig acceptera.
Nu kanske det finns ett antal av er som tänker att det där är rent hyckleri, med tanke på att jag i lördags skrev om att yttrandefrihet inte innebär att man per automatik kan få säga vad man vill i Correns mediekanaler. Men precis så är det: yttrandefriheten i samhället är jag beredd att försvara i alla lägen, samtidigt som jag står för att Corren inte är en kanal för vilka texter som helst. Jag tror på ett öppet samhälle med många olika röster, där Corren är en av rösterna. Lars Vilks har rätt att skapa och publicera vilka konstverk han vill, så länge han håller sig inom lagens ramar. Men Corren kommer därmed inte att automatiskt publicera alla konstnärers konstverk.
Förutom att terrorattentatet i Köpenhamn är ytterligare en attack på det öppna samhället och därmed på oss alla, så är det synnerligen allvarligt att den judiska befolkningen i Europa har blivit måltavla än en gång. Religionsfriheten är nämligen ytterligare en demokratisk grundprincip som vi måste kämpa för. Människors rätt att fritt få utöva sin religion, i enlighet med lagen, utan hot om våld är okränkbar. Detta gäller alla religioner och trosinriktningar, oavsett vad vi som enskilda individer tycker om dem.
Jag tror att det största hotet mot vår gemensamma frihet just nu är polariseringen mellan människor. Att yttrandefriheten och religionsfriheten ställs mot varandra är förödande. Dessa två principer måste kunna samexistera, sida vid sida. Samexistens och tolerans måste värnas till varje pris och eftersom attacken i Köpenhamn var en attack på båda principerna är det extra viktigt att stå upp.
Jag är Charlie. Jag är den 37-årige församlingsmedlemmen som sköts till döds vid synagogan på Krystalgade.