Den här tiden är verkligen en av de vackraste på hela året. Grönskan som fortfarande är krispig och fräsch, syrendoften, det där alldeles speciellt ljusgula skenet i skymningen. Och ändå är det så svårt att hinna njuta av det, inte minst om man fortfarande har barn hemma som går i skolan. Det är ett ständigt race av avslutningar och utflykter till höger och vänster. Och jag kan bara tänka mig hur det är när barnen går i gymnasiet och ska ta studenten, ett maraton av förberedelser och en diger lista på saker man kan råka glömma.
Det är konstigt att detta skapar så mycket stress. För det är ju roliga saker, såklart. Och viktiga. Man vill ju visa uppskattning till fantastiska lärare som har lärt barnen allt möjligt, från matte till gitarrspel. Man vill vara engagerad för sina barn och ta del av det som är deras vardag. Och i ärlighetens namn är det inga svåra saker man som förälder behöver göra: fixa picknick-korgar, köpa en blomma, ordna en skylt eller passa tiden för en konsert.
Ändå upplevs det som stressigt. Och det är klart att den aggregerade mängden av matsäckar, klassresor, presentinsamlingar och studentförberedelser kan bli rätt stor, om man har flera barn eller barnbarn med mycket aktiviteter. Men jag tror att den värsta stressen bottnar i något helt annat, nämligen i otydlighet.
Otydliga krav är inte särskilt lätta att hantera. När man inte vet vad folk förväntar sig av en. Till exempel att komma för uppklädd till en fest, eller att inte ha klart för sig vad ens chef kräver av en på jobbet. Hur mycket får en studentavslutning kosta? Hur mycket per person ska man samla in till lärarnas presenter? Kan man ha med sig snabbmat från hamburgerkedjan på skolpicknick? Hur mycket kallskuret går det åt på en studentmottagning?
Under allt detta, det ständiga behovet av att visa sig som en duktig förälder. En som tar ansvar och verkligen bryr sig om sina barn. För de otydliga kraven kommer inte i första hand från barnen. Inte heller från skolan eller idrottsföreningen. Skulle barnen på fullt allvar ha problem med snabbmatspicknick istället för hemlagad potatissallad? Skulle läraren protestera för att presenten var för billig eller för dyr? Blir studentens liv förstört för att man missat att boka tid till frisören? Nej, kraven ställer vi vuxna på oss själva och varandra. Inte uttalat, utan genom att subtilt koppla ihop föräldraskap med uppvisning – trots att de inte har så mycket med varandra att göra.
Föräldraskap handlar om helt andra saker, som att till exempel uppfostra sina barn till självständiga individer som har respekt för andra. I dessa avslutnings- och studenttider av flytande förväntningar och otydliga krav skulle man kunna tycka att kommunens utspel om att förhandsgranska gymnasieelevernas studentbanderoller är en bra sak. Tydligt och klart, nolltolerans mot rasism och sexism. Men kommunal censur av studentbanderoller är såklart rent trams. Gymnasieelever ska självklart stå för sina egna banderoller och inte bli uppläxade av en moralistisk vuxenvärld.
Att kämpa mot rasism och sexism har väldigt lite med studentbanderoller att göra, det har faktiskt med föräldraskap att göra. Som förälder har man ansvar för vilka värderingar man skickar med sina barn. Det är vi föräldrar som ansvarar för att våra barn fattar att det är idiotiskt att köra med rasistiska och sexistiska budskap på studentbanderoller.
Att ta ansvar för uppfostran syns ju inte lika synligt som att vara punktlig, noggrann och perfekt i avslutningsracet, med hemlagade picknick-korgar och örnkoll på varenda detalj. Men det är oändligt mycket viktigare.