Jag vet inte om du som läser detta har ett Facebook-konto. Om inte, är du lite ovanlig. Färsk statistik visar att 70 procent av alla svenska internetanvändare använder Facebook. Över hälften av internetanvändare mellan 50 och 75 år använder Facebook, vars app också är den mest använda i svenska smartphones.
För några år sedan var det många som förutspådde Facebooks död. Nog måste väl suget efter att få veta vad folk äter till middag vara mättat snart? Nog måste väl vårt behov av gilla-tummar och semesterbekräftelse väl snart vara stillat? Njae, det verkar faktiskt inte vara så. Snarare fortsätter Facebook att växa världen över. Och i ärlighetens namn är det ju mycket mer än bilder på måltider och semestrar.
I veckan har bilder på två barn delats i mitt Facebook-flöde. Två små bäbisar. Men det är också den enda gemensamma nämnaren, att de är spädbarn. I övrigt är deras förutsättningar så långt ifrån varandra man kan tänka sig.
Ett av barnen är fött i Turkana i norra Kenya. Mina föräldrar arbetar där med hjälpverksamhet och min mamma delar allt som oftast bilder på Facebook från deras vardag. Just den här bilden föreställer en mager kvinna som sitter på en bit kartong i en hydda med stampat jordgolv. Kvinnans t-shirt och blommiga kjol är obeskrivligt smutsiga. Vid hennes bröst ligger ett litet spädbarn, med flugor runt ögonen, näsan och munnen. Misären är påtaglig, men barnet är mycket vackert. Tack vare ideella krafter och gåvor har den lilla pojken möjlighet att kanske, förhoppningsvis, få både mat och rent vatten. Med lite tur kan han få gå i skolan när han blir lite äldre. Men det är skört, det finns så lite av rättssäkerhet, stabilitet och välfärd i hans lilla del av världen.
Samtidigt delas en annan bild av ett litet barn. Det är en flicka som heter Max, hon föddes för några veckor sedan. Hon har en berömd pappa, nämligen Mark Zuckerberg, Facebooks grundare. Han är en av världens rikaste människor och lilla Max lär inte behöva lida brist på någonting alls.
I samband med dotterns födelse gick Mark Zuckerberg ut och berättade att han och hans fru, Priscilla Chan, kommer att donera 99 procent av sina aktier i Facebook till olika typer av investeringsprojekt för välgörenhet och utveckling med fokus på utbildning och hälsa. Aktierna är i nuläget värda runt 400 miljarder kronor.
Man behöver inte vara särskilt cyniskt lagd för att hitta saker att anmärka på när det gäller Zuckerbergs donationsprojekt. 400 miljarder är en svindlande summa, men genom att donera aktier kan familjen Zuckerberg-Chan göra riktigt avancerade skattevinster, konstaterar ekonomitidningen Forbes. Och att läsa Mark Zuckerbergs brev till dottern (ja, det delas på Facebook. Var annars?) är snudd på outhärdligt i sin självrättfärdighet och med sin amerikanska sockersöta retorik. Dessutom finns det en massa andra anledningar till att vara kritisk till det amerikanska jätteföretaget, till exempel när det gäller synen på öppenhet och integritet.
Men ändå. Poängen är att investerare som familjen Zuckerberg-Chan faktiskt kan göra skillnad, på riktigt. Utvecklingen inom medicin, informationsteknologi, robotik, hälsa, energianvändning och en mängd andra områden framskrider med hisnande fart. Tanken om att framtiden är mer fredlig, mer klimatsmart, med mindre fattigdom och bättre förutsättningar för mycket större delar av mänskligheten – den är inte bara en utopi utan en reell möjlighet.
Helt enkelt är det så att den lilla pojken i Turkana, som föds in i en tillvaro med brist på det allra nödvändigaste, faktiskt kan bli en av dem som lyfts ur fattigdom. Chansen är stor att även hans liv kommer att påverkas av utveckling och innovation.
Så nej, Facebook är inte bara semesterbilder och gilla-tummar. Det är en stark aktör som kanske kan bidra till att göra världen lite bättre.