2016 är snart här, med en alldeles speciell födelsedag. Nämligen Tryckfrihetsförordningen som fyller 250 år. ”Det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst”, står det. I vad ämne som helst. Och myndigheter får inte lägga sig i, eller straffa. Tryckning och spridning får inte hindras, förhandsgranskning av innehållet får inte förekomma.
Visst är det vackert? Värt att fira, att lyfta en extra skål vid tolvslaget för. Att vara tacksam för, detta skydd för demokratin.
För tryckfrihet och pressfrihet är inget självklart. Organisationen Reportrar utan gränser gav nyligen ut en rapport om pressfriheten i världen 2015 och det är ingen munter läsning. Över 50 journalister sitter just nu kidnappade i olika konfliktområden, framför allt i Syrien. Över 150 journalister sitter fängslade, främst i Kina och Egypten. Den svenske journalisten Dawit Isaac hålls fortfarande fängslad i Eritrea. Och pressfriheten i Ryssland och stora delar av Afrika är allvarligt hotad.
Så Tryckfrihetsförordningen är väl värd att fira. Men innebär den att vi kan luta oss tillbaka, vi här i Sverige?
Nej. Det fria ordet är under stor press, även här. Men på ett annat sätt. Det är inte klåfingriga politiker som är problemet i första hand, utan den enorma strukturförändringen som påverkar alla mediekonsumenter – och i slutändan alla medborgare.
Ni som har varit med ett tag kommer ihåg att det fanns en tid utan smartphones. Konstigt, men det är inte längre än sju–åtta år sedan. Det fanns till och med en tid då inte alla (i princip) hade en dator hemma. Det fanns en tid med två kanaler i tv-apparaten och alla läste morgontidningen. Var det bättre förr? Inte om ni frågar mig. Tvärtom. Det går knappt att greppa hur internet- och smartphone-revolutionen har förändrat våra möjligheter till det bättre. Hur mycket mer bildade, hur mycket mer informerade vi kan vara nu! Vilken utblick och inblick vi kan få, med tillgång till all denna information! Och Tryckfrihetsförordningen på det, kan det bli bättre?
Det hade varit fantastiskt för den oberoende journalistiken, om det också fanns en idé om hur själva affärsmodellen för fri journalistik ska se ut i framtiden. Men än så länge verkar ingen, på hela jorden, på riktigt ha knäckt nöten om hur man ska finansiera innehåll i en helt digitaliserad medievärld. Många av oss har tankar, idéer, aningar – men helt säker kan ingen vara.
Det enda vi med säkerhet vet, är att vi måste hitta sätt att stå pall. För journalistisk kvalitet handlar inte bara om att texter eller videoklipp ska vara genomarbetade, sakliga, seriösa och välgjorda. Det handlar lika mycket om uthållighet och kontinuitet. Att dag efter dag läsa igenom myndigheternas diarier, ringa polisen, hantera nyhetstips. Att inte sluta jaga ett scoop bara för att man fått ett nej. Att stå upp och stå emot när uppretade makthavare, både i det offentliga och i näringslivet, hör av sig med olika typer av påtryckningar. Att stå emot när hatarna spyr ut sitt gift i våra mailboxar och brevlådor. Att ständigt vara tillgänglig för alla som har en viktig historia att berätta, oavsett position i samhället. Att timme efter timme, dygnet runt, vardag som helg, sprida nyheter och information som vi som medborgare faktiskt behöver.
Och en annan sak vet vi: vi måste agera. Vi kan inte sitta och titta på det som händer runt omkring oss och bara säga att det var bättre förr. Tvärtom, det är nu det händer.
Rent organisatoriskt tar vi helt nya tag inför 2016. Corren blir en mer tydlig del av Östgöta Media, där även Norrköpings Tidningar, Motala Tidning, Västerviks-Tidningen och Folkbladet i Norrköping ingår. Vi kommer att samarbeta mer. Men viktigt: våra tidningar ska vara kvar! Corren som ni känner den, NT-läsarna ska känna igen sin tidning, och så vidare. Men samtidigt kommer vi att tydligare kunna fokusera på två diametralt olika, men båda ack så viktiga, mediekonsumtionsbehov.
Det ena: den välbekanta dunsen på hallmattan. De där minuterna vid frukostbordet, med kaffe och macka och Corren. Rutinen som många inte vill vara utan – trots alla tekniska mackapärer som man kan använda för att läsa åtminstone delar av nyhetsutbudet. Men hittills vet jag inget mer sofistikerat sätt att paketera nyheter än i just en papperstidning. Överskådligheten är oöverträffad, och frågan är om man ändå inte blir mer allmänbildad och kunskapssprängd om man läser tidningen, jämfört med om man inte gör det alls.
Tidningen är älskad. Och vi ska fortsätta älska den, vårda den och göra den så bra vi bara kan. Med nya krafter, smartare arbetssätt och nytt fokus tror vi att vi kan ge er en duns på hallmattan, varje morgon, som känns angelägen.
Samtidigt är vår närvaro digitalt helt och hållet grundläggande för att vår lokala journalistik ska fortsätta att vara relevant för samhället. I en tid då allt fler väljer mobilen för att ta del av nyheter – ja då ska vi finnas där. Dygnet runt, varje dag. Med en smart och hängiven organisation har vi möjlighet att lyfta oss och verkligen leverera viktiga och läs- och tittvärda nyheter, rakt ner i människors väskor och byxfickor och på deras nattduksbord.
Vi delar alltså upp verksamheten i två tydliga delar, en del med fokus på tidningsläsarna, en del med fokus på våra digitala medieanvändare. Min förhoppning är att vi på så sätt ska rusta oss ännu bättre för att kunna göra två saker samtidigt, med bibehållen skärpa och integritet.
Visst har vi stora utmaningar framför oss 2016. Det gäller hela mediebranschen, och det gäller journalistiken. Men samtidigt har vi aldrig varit så lästa, aldrig nått så stort engagemang, aldrig varit så rappa och ihärdiga som nu. Så när nu Christer Kustvik tar över som chefredaktör har han stora möjligheter att stå för journalistik som gör skillnad. Själv kommer jag att, mer bakom kulisserna, fortsätta att leda den verksamheten i den här omvälvande och spännande tiden.
I grund och botten handlar det om Tryckfrihetsförordningen. Vi vill inte bara vara med och fira den med er under 2016, vi vill fortsätta att tjäna dess syften under överskådlig tid.
Gott nytt år!