I slutet av januari flyttade Correns kulturredaktion in på medborgarkontoret i Skäggetorp. En fantastisk vecka, rapporterade de när de kom tillbaka. De blev mottagna med öppna armar, bland annat av stadsdelsutvecklaren Nader Ghaemi. ”Tidningarna har en viktig demokratisk uppgift. Det är lätt att rykten och myter sprids när människor inte läser seriösa medier”, sa han.
Det där med rykten och myter, hur tacklar man det i ett modernt medielandskap? Där nyheterna kommer till oss via vänners delningar på Facebook. Där man hela tiden är ett klick bort från en hisnande massa texter om precis allt mellan himmel och jord. Där drev enkelt kan skapas i sociala medier, där det blir allt svårare att urskilja vem som faktiskt ligger bakom en text.
Man pratar ofta om att barn och ungdomar, som rör sig hemtamt i det digitala landskapet, måste bli bra på att vara källkritiska. Det är helt riktigt, men i ärlighetens namn: även vuxna måste bli bättre på det. Det är slående hur många vuxna, tänkande människor som okritiskt tar till sig och delar information som är högst tveksam.
Ta till exempel debatten om vaccination. Jag vet inte hur många inlägg jag har sett delade i mitt Facebook- och twitterflöde som går ut på att vaccination är farligt, ja till och med dödligt. Att som förälder vaccinera sina barn är ett rent övergrepp, påstås det. Ja strängt taget är hela läkemedelsindustrin – egentligen hela den moderna medicinska vetenskapen – en enda stor kapitalistisk konspiration. ”Men hur vet du det”, frågar man då, och får till svar ”ja men läs det här blogginlägget! Läs den här artikeln! Kolla, här är en forskare som säger att det är så!”.
Tidningen Metros utmärkta journalistiska tjänst Hälsogranskaren publicerade i veckan en artikel om detta. Källorna som citeras i texten är överläkare, experter och utredare på myndigheter, professorer och forskare. På punkt efter punkt slår de hål på antivaccinationsrörelsens påståenden och argument. Nej, barn får inte autism av vaccin. Nej, folk dör inte av vaccin. Nej, det är inte nyttigt att vara sjuk. Det är faktiskt farligt, på riktigt.
Samtidigt är det förbryllande att rationella argument inte verkar bita på den ökande skara som blir allt mer influerade av den enorma massan av konspirationsteoretisk desinformation som sprider sig på nätet. Man ratar expertis med mångårig forskningserfarenhet och lyssnar hellre på någon örtdoktor från USA som säljer kolloidalt silver till skyhöga priser. Hur rimligt är det?
Jag tror som Nader Ghaemi. Journalistik behövs, mer än någonsin. I ett allt mer komplicerat digitalt ekosystem av medier och information är journalistikens roll avgörande. Kraven på oss i de traditionella mediehusen ökar, med all rätt. Vår förmåga att rapportera och granska, sakligt och väl underbyggt, avgör hur branschens framtid kommer att se ut.
Till sist: i ljuset av detta är det verkligen på tiden att Sveriges regering börjar prestera en mediepolitik värd namnet. I torsdags basunerade kultur- och medieminister Alice Bah Kuhnke ut att ”nya regler för presstödet ska rädda lokaljournalistiken”. Systemet, som det ser ut nu, är så stelbent och gammaldags att det finns en massa miljoner i statsbudgeten som faktiskt inte kan delas ut. Det kan tyckas helt galet, när branschen går igenom en extremt tuff tid och journalistjobb försvinner. Men för Corren, som inte uppbär något presstöd, gör det ingen skillnad. Om politikerna faktiskt tycker att journalistiken är en viktig motvikt till mytbildning finns det viktigare saker att göra, som att slopa reklamskatten och sluta ge public service orättfärdiga konkurrensfördelar.