”Är det inte på männen som skulden för så många kvinnors förspillda liv vilar och är det inte de som borde straffas hårdast? I stället måste vi stackars fallna, som icke förmå resa oss ur den lastens dy, umgälla allt vad både de och vi själva förbrutit. Jag kan inte tänka mig någon bättring, när jag se hur orättfärdigt det går till i denna värld.”
Så säger Anna, kvinna i prostitution i början på 1900. Sedan dess, 1918, har reglementeringen avskaffats, Lex Veneris. Reglementerad prostitution var ett system för kvinnor i prostitution som fick genomgå medicinsk tvångsundersökning i syfte att se om de bar på någon könssjukdom som kunde smitta männen som köpte dem. Männen var givetvis också en smittkälla men där förekom ingen tvångsundersökning. 1999 stiftades lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster där köparen kriminaliseras. Sverige var det första landet i världen som gjorde det olagligt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja. Prostitution skulle ses som en del av mäns våld mot kvinnor och därför blev det också viktigt att ansvaret skulle ligga hos förövarna, inte hos de utsatta.
Lagen har rönt stort intresse utomlands, ”den svenska modellen” och bland andra har Frankrike, Island, Irland och Norge infört liknande lagstiftning samt har Norge även kriminaliserat köp av sex utomlands. En viktig fråga som även drivs i Sverige då 80 procent av svenska sexköpare köper sex utomlands.
#intedinhora bildades i samband med Metoo-uppropet och är en organisation med kvinnor och unga flickor med erfarenhet av kommersiell exploatering. Organisationens syfte är att ingen ska utnyttjas i sexhandel. #intedinhora visar på bristande stöd från samhället, vilket även medför att en del kvinnor inte vågar söka stöd. Det handlar om bemötande där de förminskas, skuld- och skambeläggs och ser en stor okunskap från myndigheternas sida. Detta kan jämföras med KAST, Köpare av sexuella tjänster, som tar emot män som köper kvinnors kroppar i syfte att få dem att sluta med sitt kriminella beteende.
Anna från sekelskiftet berättade om sin situation och jämförde den med männens fördelar. Här kan vi se likheter med stödet till sexköpare i form av reglementeringssystemet för att garantera männen friska kvinnor och KAST-mottagningarna med generösa och uppföljande behandling av förövarna, medan utsatta kvinnor möts av fördomar och okunskap av myndigheterna.
Stöd till förövaren kan aldrig vara överordnat, mer prioriterat eller erhålla mer resurser än stöd till brottsoffren – kvinnor och unga flickor.