Ett rättssystem som bygger på känslor inger både Thomas Eriksson och mig olustkänslor. Men Thomas Eriksson menar att jag inte satt mig in i vad som verkligen är ett allvarligt brott mot vårt rättssystem. "Domstolarna dömde Thomas Quick utifrån vad polis och åklagare lade fram i rättegångarna." Vad annars skulle domstolarna döma efter? Rykten? Medieskvaller? Det var flera olika domstolar som dömde, sannolikt kloka och respektabla nämndemän och jurister som tog sin uppgift på fullaste allvar. De fann att de indicier som framfördes till den grad styrkte vad Thomas Quick påstod själv, att han hade begått brotten, att de ansåg honom skyldig bortom allt rimligt tvivel.
Mina kritiker antyder att jag inte satt mig in i fallet. De är så mycket mer pålästa än mig. Vem vet. Jag har också läst rätt noga, men min poäng var inte att avgöra om Quick är skyldig eller inte utan att Lambertz visat civilkurage som inte vänder kappan efter vinden. Vår anonyme påläste akademiker insinuerar att privat vänskap mellan Lambertz och Borgström skulle ligga bakom att Lambertz nu försvarar Borgström. Lögnaktigt skvaller. Angående försvarets insats så är det försvarsadvokaternas sak (Borgström var en av tre) att företräda sin klient. Och Quick drev kraftfullt att han var mördaren! Försvarsadvokaterna fann inte tillräcklig grund att ifrågasätta att han talade sanning. "Akademikern" jämför med att en av vittne utpekad man inte fälldes falskt för mord på Anna Lindh. Bra. Men vad rör det Quick-rättegången? I Quick-fallet har inget vittne falskt pekat ut Thomas Quick, som nekat, utan han pekade ut sig själv och lyckades få polis, åklagare, domstolar, rättspsykiatrin, media och allmänhet att tro att han faktiskt talade sanning! När vår lärde akademiker nu menar att det är lika självklart att Thomas Quick är oskyldig som att jorden är rund, så sällar han sig till skaran av efterkloka besserwissers.
Det finns säkert brister i polisväsendet och i vårt rättssystem, och det är nog tyvärr inte sista gången som en person som Quick lyckas dupera. Men när sen även media blir kappvändare och exempelvis Dala-Demokraten (makten) belägger sin egen journalist (Gubb Jan Stigsson) med yttrandeförbud behövs personer som Göran Lambertz som har civilkurage att skapa en aning balans i debatten.