Nu läses det in mer än vad det står, jag har aldrig nämnt att vuxna inte vill ta hand om sina egna barn. Jag sa att det är oflexibelt. Jag har inte sagt något om att barnen ska vara på fritids/förskolan i 12 timmar. Jag önskar att kommunen inte ska flytta verksamheten (inskolning är ju annars så viktig). Det jag efterlyser är att kunna gå till tandläkaren, sjukhuset eller annat utan att få onda ögat av personalen. Jag önskar kunna få ta en eftermiddag med mitt ena barn och uppmärksamma hen och tvärtom.
Jag vet att barngrupperna har ökat i storlek och att tiderna på förskolan blir längre men det är inte det jag pratar om. För det första så ska inte dagens föräldrar klandras för att grupperna blir större då det är ett politiskt beslut och för det andra så är det tragiskt att barnen behöver vara på förskolan längre och längre, vilket också har med samhällsförändring att göra, och en sak som missas är den otroliga stress som dagens föräldrar känner just över den saken. Mina barn går kortare än åtta timmar per dag, för att vi har möjlighet att pussla ihop arbetstiderna så.
Samma gäller med loven. Semesterdagarna räcker inte till att vara ledig så mycket som önskas. Jag vet ingen förälder som har barnen längre än behövligt och jag blir väldigt ledsen när jag läser att pedagoger spär på det dåliga samvetet. Ensamstående föräldrar har inte mycket till val. Visst, barnomsorgen har förändrats men så har även samhället gjort. Som ni säkert också uppmärksammat arbetar mor- och farföräldrar i större utsträckning nu jämfört med tidigare och arbetsmarknaden kräver mer förflyttningar inom landet.
Att ifrågasätta varför vi skaffat barn och påstå att vi inte prioriterar gör mig förbannad och jag undrar då varför pedagogen valt att jobba inom barnomsorgen!