Du skriver att: ”Det är ingen som sätter ett pris på människor! Men de enorma kostnaderna för invandringen finns där, och kan inte pratas bort.” Ska inte detta uppfattas som en sammanblandning av mänskliga rättigheter och ekonomi, vad är det då? Ska vi inte ha ett människovärde som står över enkla ekonomiska beräkningar? Om du inte anser det så kan vi även diskutera dina ekonomiska argument.
Dessutom är ditt resonemang fel, rent ekonomiskt. Antalet arbetstillfällen bestäms av i vilken utsträckning vi kan tillhandahålla efterfrågade varor och tjänster på den internationella marknaden, till konkurrenskraftiga priser och efterfrågad kvalitet. Det har ingenting att göra med fördelningen av etnicitet i befolkningen. Eftersom vi har frihandel så är hela den privata marknaden internationell, även det vi själva handlar här. Undantaget är offentliga tjänster som inte är konkurrensutsatta. Vissa av dessa kräver dessutom svenskt medborgarskap, vilket är ett hinder vi själva har satt upp för den som kommer utifrån.
Sedan skriver du att socialförsäkringarna kanske måste göras om. Det kanske behövs, i vilket fall som helst. De nuvarande bygger i huvudsak på en socialkonservativ idé, där den som har ska varda givet, för att använda en gammalspråklig formulering. Dessutom kryddat med en lotteriprincip avseende vilken tid i livet som antagandeinkomsten tas ifrån. Visst vore det idé att i stället skaffa något som på ett bättre sätt mäter det som behövs för att kunna skapa en konkurrenskraftig produktion, det vill säga vad man har gjort för att få och behålla arbete? Beräknat som en kvot mellan livsinkomst och sammanlagt antal obetalda utbildningsår och utgifter samt tid för arbetssökande för arbetslivet exempelvis?