Jonatan Hermansson skriver att han vill bli riksdagsman för Socialdemokraterna. Han är ung och säger sig vilja påverka.
Angående välfärden i Sverige skriver han: ”Marknadssystemen garanterar helt enkelt inte kvalitet och jämlikhet.” Raderna under står det att: ”S ska alltid värna mångfald och valfrihet.”
Det är inget unikt, det tycker ju alla partier. Men hur är det? Jo, mångfald i utförare och skralt med valfrihet i vårdinriktning. Det borde vara tvärtom.
Vidare noteras att vi inte ”kan förlita oss på att marknadsmekanismer slår ut undermåliga utförare”. Här krävs alltså ingrepp. Men hur?
Den presumtive riksdagsmannen vill säkra kvaliteten och begränsa vinstuttag i välfärden. (Husbondens röst!)
Hur ska det gå till?
Sjukvård och skola må vara. Det kommer an på varje medborgare att välja. Men när det gäller vård av och omsorg om äldre, som trubbats av i sin förmåga att välja (om det finns något val), gör det mig djupt bekymrad att en ung människa, som vill ha makt, inte med ett ord berör den oetiska och kränkande handel med äldre människor som pågår. På kommunal nivå har Hermansson inte opponerat sig mot systemet, vad jag vet. Om Hermansson skulle röstas in i riksdagen verkar vi få ytterligare en som har etik och människovärde långt bort i ”tankelådan”.
Verkligheten förskönas gärna. ”Upphandling av äldreboende”, det låter som om det vore ett hus eller dylikt. Men det handlar om mig och om Kalle, Karin, Anders, Greta och vad vi kan heta. Behöver vi omvårdnad är vi sålda. Till lägsta pris. Stör det dig, Hermansson?
Jag drömmer om en politiker, från nästan vilket parti som helst, som säger: Jag vill ta ansvar för äldrevården, i kommunal regi, och göra den värdig men ändå effektiv med reell valmöjlighet i vårdinriktning.