Jonatan Hermansson svarar på min insändare angående hans ”programförklaring” i debattartikel 8/8. Han vill tygla marknadskrafterna, och begränsa vinstuttag i ”välfärdsföretag”.
På min fråga hur det ska gå till. Inget svar! På, den för mig viktigaste frågan, om det stör honom att Linköpings kommun idkar handel med vårdbehövande äldre. Att vi är tillbaka i 1700-talets auktionssystem fast det kallas upphandling. Oetiskt och kränkande.
Det är tydligen inte något problem för honom. Eller har han inte förstått!
Han godtar tydligen affärer men skriver att: ”Vinstmotiv får inte vara styrande i äldreomsorgen.” Om två utförare lämnar anbud på ett antal vårdbehövande äldre, efter samma specifikation och villkor, är det då inte lägsta pris som avgör? Vad annars? Lottdragning? I vilket fall är affären i gång, och ett privat företag ska ha vinst och den ska vara så stor som möjligt. Det är normalt, i sin ordning, men inte när det gäller mitt vårdbehov om/när jag har det.
Jag vill inte bli upphandlad!
Hermansson talar, som de flesta, om kvalitet. Ett utarmat begrepp. Jag vill ha bra vård som uppfyller de krav på valfrihet i vårdinriktning som rimligen kan ställas, kostnadseffektivt men utan affärsintressen= kommunalt.