Året tjugo tjugo blir historia,
en svår corona, pandemin utan gloria.
Den kommer att nämnas, före och efter smittan svår
hos tusentals över hela världen den lämnat svåra spår.
Unga och gamla, fattig eller rik, den drabbar alla och envar.
På frågor vi ställer och varför, kan ingen ge svar.
Kommer den tillbaka? Blir allt igen som förr?
Förtröstansfullt vi gläntar på framtidens dörr.
Karantän var något nytt. Alla sjuttioplus bör stanna hemma,
lyd alla råd från de, som har makt att bestämma.
Tvätta händerna noga med tvål och vatten, nys inte okontrollerat!
Håll avstånd från varandra, två meter minst rekommenderats.
Nöjesetablissemanget har stängt sina portar,
föreskrifterna gäller också alla som sportar.
På caféer och restauranger är det glest vid borden.
Stanna hemma, och efterlev de kloka orden.
Våren kom ändå med fågelsång och blomsterprakt
över naturens under har virus ingen makt.
Rapsfältet lyser gult i solen, som ger kraft så allt kan växa.
Träd och buskar grönskar trots allt. Det är en tydlig läxa.
Flygplansränder ses inte i skyn, himlen är klar och blå.
Miljön har väl vunnit lite? På pandemin ändå.
Nära och kära får vi snart hälsa. Välkomna hem!
Vilken ynnest, att få vara ibland dem.