Än en gång hävdar Håkan Askbom (Ordet fritt 25/8) att det är fråga om etik och värdighet att det offentliga har hand om vård och omsorg. Precis som om de privata vårdgivarna inte kan ge det. Det finns många exempel på hur den kommunala äldrevården misslyckats med just det.
Och vinsterna? Låt mig ge ett exempel.
Undersökningar har visat att 70–80 procent av de intagna på särskilt boende är in inkontinenta. Med all sannolikhet är andelen inkontinenta hemtjänsttagare lika stor. Sverige har ungefär 80 000 platser på särskilt boende och omkring 500 000 hemtjänsttagare varav en hel del måste byta inkontinensskydd minst en gång per dag.
Kunde man minska personalens tidsåtgång med en minut skulle kostnaderna minska med cirka en miljon varje dag. Om man dessutom kunde minska materialåtgången skulle man kunna minska materialkostnaderna med ytterligare en stor summa pengar.
Det finns i stort sett inga vinstintressen i den kommunala äldreomsorgen som driver på utvecklingen men jag tycker att dem som lägger ner tid och kostnader på att förbättra hanteringen av inkontinensskydd också skall få tillåtas ta ut vinst för det. De skulle exempelvis kunna sälja sin förbättring till andra utförare och på så sätt åstadkomma en vinn-vinn-situation. Tillåter man bara kommunala utförare missar man en viktig möjlighet till förbättringar. Det är ingen etik och värdighet i detta.