Vårdgarantin, den som från början lovade så mycket, men vad hände sedan? Blev du sjuk och sökte vård skulle det bara dröja tre månader innan behandling gavs. Det lät lovande. Man talade om att behovet skulle styra.
Två personer i min bekantskapskrets, två personer som befinner sig mitt i livet blev för ett par månader sedan sjuka. Kontakten med vården blev jobbig, undersökningar på undersökningar. Ännu värre blev det när diagnosen var ett faktum. De är tvungna att gå igenom en operation. Men det kunde dröja kanske upp till ett år. Ja just det, upp till ett år. För en av dem har läget försämrats drastiskt. Det som från början kanske verkar vara en enkel sak kan i det långa loppet bli livshotande. Men vem bryr sig, det är ju bara en enkel människa.
Tankarna går tillbaka till den gamla ”ättestupan”. Kanske är det just det som svensk sjukvård har som mål men som det talas tyst om. Det är helt uppenbart att politiker och säkert några fler som har pengar och kan köpa sig en förtursplats, för dem är livet enkelt. Men för oss andra som inte har de pengar som krävs och tvingas vänta är situationen en annan.