Jag är arbetslös, har en timanställning under nattetid och jobbar så mycket jag kan och får. Eftersom jag inte är säker på att få jobba så att jag klarar mig ekonomiskt, måste jag ha a-kassa de veckor jag är arbetslös på riktigt. Jag är uppmanad att lämna in aktivitetsrapporter till Arbetsförmedlingen varje månad där jag ska tala om vad jag har gjort för att bryta min arbetslöshet. Jag får inte skriva att jag har jobbat och därför inte hunnit söka jobb, det godkänns inte. Men jag söker en mängd jobb som jag tycker låter bra, som säkert skulle passa mig och där jag skulle trivas och ha mycket att tillföra.
Häromdagen blev jag uppringd av min handledare på AF. Hon ifrågasatte om jag har kompetens för de jobb jag har sökt och skrivit in i aktivitetsrapporten. Jag får veta att om jag söker jobb utan rätt behörighet så räknas de inte, och räknas de inte får jag en varning från a-kassan. Detta eftersom jag vet att jag inte kommer att få dem, vilket betyder att situationen blir fruktansvärd för arbetsgivarna med alla onödiga ansökningar att gå igenom. Finns det inga jobb att söka som passar min behörighet ska jag i stället ringa runt och skicka brev till olika företag.
Min handledare gav uttryck för min egen känsla. Att jag inte är något värd eftersom jag inte har utbildat mig och i stället prioriterat tiden med mina sex barn i 18 år. Att jag heller inte får drömma om eller önska att jag eventuellt kan få de där jobben jag vill ha i dag. Att jag är värdelös och bara kostar pengar - det är med dem som allt mäts i dag. Dessutom ber hon mig ha förståelse för hennes uppdrag.
Var finns humaniteten? Tacksam för om någon skulle kunna förklara för mig om det är så här kränkande det ska vara. Om mitt värde som just människa inte ska vara bättre. Var hämtar de rätten till att trycka ner oss som i vissas ögon inte är lika mycket värda? Bara du med rätt kompetens får svara.