Här några meningar från ledare och högerkrönikörer i Corren under de senaste veckorna: "varning för staten", "rätt att sänka skatter", och "hög tid att regeringens skattehöjarpolitik utmanas".
Tänk om det vore så enkelt att alla samhällsproblem kunde rättas till med lägre skatter. Men är det inte istället mer självklart att det är just brist på skatteintäkter, som tvingar fram besparingar av resurserna till försvar, polis, vård och andra förbättringar som inom till exempel inom SJ.
Patrik Strömer påstår att missnöjet beror på att staten inte klarar av det som den ansvarar för ("Varning för staten", från den 18/5). Men vem har haft ansvar för staten under de senaste 2 föregående mandatperioderna om inte Högern och Allianspartierna. Numera har även dessa partier förstått att allt försummades för att de utlovade skattesänkningarna skulle kunna genomföras. För nu anklagas nuvarande regering för att inte rätta till bristerna tillräckligt fort och dessutom utan skattehöjningar. Åren som Alliansen styrde Sverige blev dyrköpta för väljarna.
Enligt Moderaterna har medelinkomsttagare, som ett resultat av deras jobbskatteavdrag, fått mer pengar att röra sig med i vardagen. Dessa nya tillgångar ska användas till att göra en semesterresa, köpa ny bil, amortera på lån, köpa ny mobiltelefon eller dator till barnen. Stat och kommun få bestämma över dem eller ta kontroll över dessa tillgångar. Men syftet med solidariska välfärdssystem är ju att ge de behövande ett drägligt liv.
Det är också viktigt att ha i åtanke att statistik visar att 80 procent av det vi betalar i skatt kommer tillbaka till individen under samma år det betalas, eller går till en omfördelning av inkomsten över livet. Finansieringen av vår omfördelningspolitik är alltså en mindre del av all skatt vi betalar.