Läste i Corren fredagen den 18/8 om vad som kan vara lyckans recept. Jag reagerade på att de tips som gavs rörde sig om mig själv, mitt och de mina. Nu ska jag säga att jag har inte läst de böcker som man hänvisade till men artikeln talade mest om att jag ska först tänka på vad som tillfredsställer mina egna känslor. Att stanna upp i livet och tänka till vad som gör mig lycklig, att till exempel satsa på yoga och mindfulness.
Jag upplever att det som det fokuseras på i vårt samhälle i alltför stor grad är mina behov. Jag är viktigare än vi. Sköt dig själv och strunta i andra är konceptet. Redan från förskola, skola satsar vi på individen, alltför lite på individen för gruppen.
Jag tycker också det är viktigt att tänka på mig själv, mitt och mina närmaste men skulle vilja visa på en annan sida. Jag tror att vi människor är till för varandra, när vi gör någon annan glad kan vi själva uppleva lycka.
Att jag betyder något för mina kamrater och kan göra skillnad med mina handlingar och med mitt sätt att vara är guld värt. När jag hjälper en medmänniska hjälper jag mig själv. Om det är någon gång man kan känna tillfredsställelse så är det när man stöttar en människa när han/hon behöver det. Vi människor behöver varandra och det gäller alla.
Tror att det som är motsatsen till lycka är ensamhet, utanförskap och att inte känna sig omtyckt! Då måste ju ett av recepten till lycka vara att du och jag kan ändra detta för de vi möter som har det så! Det har ingen betydelse varifrån vi kommer eller vad vi har för bakgrund. Vi har samma behov av stöd och hjälp när det blir tufft i livet. Samma behov av lycka!