Jag läser och hör om det dagligen, på Facebook, på nyheterna och från de jag känner. Jag hör om alla de som tafsar på andra, framför allt män på kvinnor.
Det finns många killar och män där ute som har svårt att förstå vilken kropp som tillhör dem, om det är den som deras huvud sitter på eller om det är den framför dem. Tyvärr gissar de ofta fel och lägger sin hand på någon annans kropp.
– Ursäkta, men vad fan är det du inte förstod där?
Det där är inte din kropp och du har därför ingen rätt alls att röra den så länge personen inte har sagt: Ja, det får du. Om personen är tyst så är det inget: Ja, det får du och därför har du fortfarande ingen rätt att röra personen och om personen säger: Nej, det får du inte, så kan jag lova dig att det garanterat inte betyder kanske eller snart eller något liknande.
Inte ens om personen i fråga har kort kjol eller djup urringning. Jag kan med ganska stor säkerhet säga att personen inte är klädd på det viset för att du ska lägga dina fingrar där. Ett nej betyder kort och gott: Nej, jag vill inte att du ska röra mig. Om du inte förstår det så tycker jag att du har allvarliga problem, för tydligare än så blir det inte.
Jag är väldigt ledsen över att jag måste ta och förklara det här. Det känns så självklart, att det inte ska vara så här, men ändå verkar det som att all vett och sans försvinner i vissas hjärnor så fort de kommer ut på nattklubben. Man behöver inte ens komma till nattklubben för att möta dem, de kan finnas överallt. På bussen, på gatan, i konserters publikhav eller i skolans korridorer. Det kan hända att det inte ens är handen som tafsar. Det kan vara blicken. De ovälkomna blickarna från män som följer efter en.
Lösningen är inte att lära tjejer att akta sig för att inte bli tafsade på. Det är killarna vi ska lära att man inte ska tafsa. Det är samhällets ansvar att göra det, föräldrarnas, skolans ansvar och framför allt alla mäns ansvar.