Hur har det kunnat gå så fel i vår svenska invandrar- och integrationspolitik?
Mohamed Abou Eliwa utvisas för att han tjänat för lite pengar under en månad.
Vlora från Åtvidaberg utvisas efter 8 år i Sverige. Två exempel av många:
Läkaren och småbarnspappan Mohamed började arbeta som undersköterska strax efter ankomsten till Sverige i oktober 2014. Efter ett par år blev han erbjuden jobb på Oden vårdcentral i Falköping, och skulle där få arbeta som läkarassistent – vilket skulle ta honom närmare en svensk läkarlicens.
Men snart uppstod problem – Migrationsverket upptäckte nämligen en miss som uppstått när Mohamed bytte jobb. I Migrationsverkets beslut står det att Mohameds senaste anställning påbörjades mindre än fyra månader innan han ansökte om arbetstillståndet – och att myndigheten därför avslår ansökan. Och Migrationsverket hittade ytterligare en anledning att visa ut honom från Sverige. Mohamed hade nämligen inte lyckats tjäna 13 000 kronor under februari 2017, vilket är ett minimikrav för att få ett arbetstillstånd. Mohamed fick nämligen halsfluss och var hemma sjuk – och tjänade därför bara cirka 9 000 kronor den månaden.
Nu har Mohamed fått ett slutgiltigt besked: Migrationsöverdomstolen beslutade den 20 december 2017 att han och familjen måste lämna landet senast den 17 januari.
Vlora flydde för 8 år sedan från ett helvete hemma i Kosovo. Våldtäkter, hedersrelaterat våld och familjefejder var hennes vardag. Med sina två döttrar då 1 resp 3 år kom hon till Sverige och Skåne 2010. Hon sökte asyl men fick avslag. Hon ansågs inte ha skyddsskäl. Hon gick under jorden för att hon absolut inte vågade tillbaka till mardrömmen hemma. Idag har hon ett fast jobb som gruppchef på ett städföretag i Åtvidaberg. Men hennes nya senaste ansökan om arbets- och uppehållstillstånd har avslagits. Nu ska hon och hennes två flickor utvisas från Sverige till en total oviss framtid i Kosovo.
Marigona 10 år och Albijona 12 år talar bara svenska, är skötsamma och duktiga i skolan. Har många svenska kompisar och deltar allmänt i gemenskap som vilka svenska barn som helst.
Hennes arbetsgivare säger, att hon har jobbat i två år och sju månader och är en jätteduktig tjej som han gärna vill ha kvar som anställd. Men Migrationsverkets presstalesperson Irene Sokolow säger ”det finns myndighetsskydd i Kosovo. Hon gör rätt för sig nu med att hon arbetar, men det som ligger henne och familjen i fatet är att de vistades en lång tid i Sverige utan att ha rätt till det.”
”Barnen går i skolan och pratar svenska, men de bedöms inte ha så pass stark anknytning eller anpassning till Sverige som krävs för att få stanna” säger Irene Sokolow.
Då frågar sig vän av ordning: Om man arbetar och helt svarar för familjens försörjning, betalar skatt i Sverige, talar svenska med skötsamma barn i skolan. Om detta inte är en stark anknytning till vårt land? Vad är då en stark anknytning
Nej, säger Migrationsverket. Läkaren Mohamed som så väl behövs i sjukvården, Vlora Syla som är totalintegrerad med fast jobb i en expansiv bransch. De ska ut ur vårt land. De platsar inte enligt vårt regelverk. Man tar sig för pannan.
Carl G Nilsson
f d riksdagsledamot