Claes Thulin ber oss att mer rikta uppmärksamheten mot Åsa Romsons önskan om säker asyl till Europa, i stället för vice statsministerns historielöshet, när hon fick Medelhavet att framstå som ett förintelseläger.
Tyvärr är denna önskan inte realistisk, när EU:s medlemsländer inte ens kan acceptera fördelning av en ökad volym kvotflyktingar på ringa 20 000!
Att Sverige skulle gå före och öppna sina ambassader för asylansökningar skulle enbart leda till en ohanterlig situation med kaos och kris.
Att Sverige ensamt skulle klara denna anstormning av flyktingar är inte realistiskt med tanke på dagens integrationssvårigheter, med arbetslöshet, bostadsbrist och ständigt växande utanförskapsområden där svenska lagar och regelverk undermineras.
Enligt FN är 50 miljoner människor i dag på flykt från krig, terror, förtryck och fattigdom med hopp om bättre framtid i västvärlden. Uppmärksamheten borde mer riktas mot förhållanden i deras hemländer och inte bara mot ”fästning Europa.”
Tänk om fler inom etablissemanget än Bertil Torekull vågade ta upp känsliga frågor om invandringens volymer, kostnader och konsekvenser för samhället och ge konstruktiva förslag, i stället för att enbart bli ”upprörd” och presentera önskningar utan potential för genomförande. Ambitionen kan då lika gärna vara att vilja framstå som god, än att verkligen vara det.
Det är inte invandraren det är fel på utan invandringspolitiken.