Correns artikel 14 december om utbyggnaden av Skäggetorp bjöd på ett parti bedrövlig läsning. Kommunen vill bygga ut inom ett område, som ligger inom Malmens bullerzon, ”där Försvarsmakten inte vill släppa fram någon nybyggnation. Elias Aguirre (s), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, har tidigare pratat om att ta strid mot försvaret i bullergränsfrågan. Nu låter han uppgiven. … Försvarsmakten har fått mycket tydligare prioritet och vi tvingas anpassa oss till det, säger han.”
Tack och lov för att makthavare på riksnivå har ett bredare perspektiv och ser längre än till Elias Aguirres kommunalpolitiska nästipp! Dessutom riktar han kritiken åt fel håll! Det civila Sverige ställer upp bullernormer för bostäder – vilket gör områden kring flygfält olämpliga. Byggs bostäder inom bullerzoner, kommer klagomål som brev på posten! Det är högeligen begripligt, att Försvarsmakten vill ägna sina alltjämt bristfälliga resurser åt väsentligare saker än processer om buller.
Åtskilliga kommuner i Sverige har drabbats mer eller mindre hårt av de nedläggningar, som Försvarsmakten tvingats göra under de senaste decennierna – och skulle förmodligen med glädje hälsa myndigheten välkommen åter. Ett aktuellt exempel är de positiva reaktionerna på, att Försvarsmakten återkommer till Gotland. Protester värda namnet har veterligen varit få eller obefintliga.
Att militär verksamhet – och civilflyg – medför buller, är en truism. Kloka kommunala planerare tar hänsyn till det, vilket också förklarar Linköpings stadskarta – som en geting, där midjan skapats av Saab i norr och den tidigare garnisonens övningsområde i söder.
Svenskt flyg föddes i Linköping, och Saab har förvaltat arvet väl. Vad berörda politiker än påstår, vore Linköping inte mycket utan flyget. Vi skulle inte haft vare sig teknisk högskola eller universitet, och inte heller något universitetssjukhus. Det räcker med en blick på kartan över Sydöstra Sjukvårdsregionen – Östergötland, Jönköpings och Kalmar län – för att se, att den geografiskt logiska större orten för ett regionsjukhus hade varit Jönköping. Men tack vare flyget och Saab, har alla dessa resurser hamnat i Linköping. Priset i dagsläget är en viss växtvärk, men den långsiktiga vinsten har varit enorm.
Jag är minst av allt någon beundrare av Mao Zedong, men även han sade ett och annat klokt ord: ”Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans.” Elias Aguirre borde vara glad för, att Sverige åter bygger upp en försvarsmakt, som med tiden kan bli värd namnet. Den behöver områden att bedriva sin verksamhet på – även om det innebär visst omak i den kommunala planeringen.
Bror Gårdelöf
anestesiöverläkare
Linköping