Svar på ”Poängen är respekt för statschefen”, Sverker Nordanskog, 15/11. (slutreplik)
I regeringsformen 1974: 152, 1 kap. Statsskickets grunder läser vi följande:
”1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
(. . .)
2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Av detta följer att respekt ska vara ömsesidig mellan landets valda representanter och folket.
En demokratiskt vald person som representerar landet kan väljas bort, ett effektivt system att minska risken för utnyttjande även av en hög ställning som företrädare för ett land. Vår nuvarande statschef, det vill säga kungen och andra som innefattas av tronföljden, kronprinsessan, hennes barn, syskon och syskonbarn, kan enligt grundlagen inte ens åtalas. Detta är helt oacceptabelt i ett land som påstår sig vara en demokrati och där en av grundstenarna ska vara allas lika värde och därmed likhet inför lagen.
Men – eftersom Sverker Nordanskog är bekymrad över risken för en presidents eventuella privilegier, och kostsamma vanor/ovanor vill vi gärna framhålla att Sverige faktiskt inte behöver vare sig kung eller president – ingen statschef över huvud taget!
Inrikespolitiskt är det riksdagens talman som fullgör allt det som tidigare var statschefens uppgifter, främst att hantera regeringsbildningen och få fram en statsminister-regeringschef. Därefter är det den av riksdagen godkände statsministern som utser sina ministrar och leder regeringsarbetet. Utrikespolitiskt är det alltid statsministern som representerar Sverige.
Alltså: Sverige styrs redan nu, såväl inrikes- som utrikespolitiskt utan statschef – och detta helt enligt regeringsformen.
Caréne Andersson
Christina Gezelius
Republikanska föreningen i Östergötland