Svar på ”Överskott har gått till verksamheten”, Karin Andersson Hansen, Aleris, 12/5.
Vad härligt med lite meningsutbyte! Du gör ditt bästa för ditt företag och det respekterar jag, men resonemangen blir besvärliga. Faktum är att vård- och omsorgsbranschen är bland de mest lönsamma. Bokslutet går att ”trixa” med så att resultatet blir vad som tycks passande opinionsmässigt. Det blir patetiskt när det påstås att vinsterna är låga eller knappast några alls. Det finns många möjligheter att berika sig. Och företagen skulle lägga ner direkt om det inte vore bra affär.
Inga välgörenhetsinrättningar precis, även om personalen kämpar på. Det här visar hur vanskligt det är med ekonomi. Ett friserat bokslut behöver inte direkt vara brottsligt, men det är inte ärligt när det används i propagandan, och var i all sin dar kommer cirka 10 börsmiljarder i Aleris och Attendo ifrån.
”Guldkantskyltar” finns på andra äldreboende, och att ordna sådant ingår i uppdraget.
Vinprovning är bra, men nog bland det billigaste. Korta beslutsvägar kan man åstadkomma i alla organisationer. Jag misstänker att de är kortast när det gäller att minska kostnaderna. Lite längre om det är tvärtom.
Det jag skrivit ovan är en sak, och jag tror att var och en som sätter sig in i det hela förstår. Men det finns större värden.
Etik och värdighet, det odelbara. Jag vill inte ingå i ett anbud på äldreboende. Jag vill inte säljas. Livet är skört. Vilket ögonblick som helst kan livet förändras och jag förlorar min förmåga att själv bestämma. Stat och kommun, som jag troget och utan knot, betalat min skatt till, tar sig friheten att lägga ut mig på anbud. Jag har inte råd att ”starta eget”. Utsliten, skrot, kvittblivningsproblem som ett förbrukat föremål som man betalar för att bli av med.
För få politiker törs ta i frågan. Inte ens de som säger sig vara troende. Varför vågar man inte ta ansvar, och styra äldrevården, i egen regi. På hemmaplan. Närodlat. Det är ju till dem vi har givit makten. Hur kan detta hanteras bättre från ett styrelserum någon annanstans i världen? Är det brist på förmåga eller självförtroende?
Ett svar från någon politiker, med makt, vore intressant.
Håkan Askbom