Jag hävdar fortfarande att ”pensionärsskatten” är en överdriven myt. Det var dock först när jag själv utförde skatteberäkning på Skatteverkets webbsida som jag insåg att de höga procenttalen som har omnämnts är vilseledande eftersom skatteskillnaden har dividerats med skatten. Löneökningar anges i procent av bruttolönen. När även ”pensionärsskatten” divideras med bruttolönen blir det i stället ett lågt procenttal, särskilt för dem med allra lägst pension.
De som arbetar har betydande omkostnader som är direkt förknippat med deras arbete såsom resor till och från arbetet, facklig avgift och arbetslöshetsförsäkring. Dessa yrkesrelaterade omkostnader är oftast betydligt högre än ”pensionärsskatten”. Dessa omkostnader ”glömmer” signaturen ”Pensionär” att nämna. När ”Pensionär” anser att äldre har högre kostnader för läkemedel och vård ”glömmer” han högkostnadsskyddet. Han nämner inte ett ord om att yngre ofta har försörjningsbörda för barn som bor hemma. Fram till år 1985 var skatten lägre för dem som hade minderåriga barn att försörja. Äldre pensionärer har tjänat in merparten av sin pension före 1985.
Ingen förnekar att det finns ett skattegap, men det är mycket, mycket mindre än vad alla tycks tro. Jag förstår inte att politiker och tidningar har accepterat ”lobbyisternas” snedvridna myt om ”pensionärsskatt”. Vi vanliga människor förväntar oss inte att bli lurade på detta sätt. Just därför är det nog inte många som har gjort min lilla enkla kontroll av fakta.
Sannolikt är det nog massor av pensionärer som inte missunnar de som arbetar att få behålla några ynka procent mer av bruttoinkomsten. Särskilt med tanke på de stora försämringar som har skett med avdrag för resor till och från arbetet jämfört med när vi själva arbetade.