Hur kommer det sig att det finns någon över huvud taget i vårt moderna samhälle som tycker att det är helt okej att man ska vara på sitt arbete utan att få betalt, man ska vara på plats och ha ansvar över människor, men inte få betalt.
Fackförbund förhandlar men vi lever kvar i det förgångna. Att arbetsgivare tycker det är ett bra avtal eftersom det inte blir så dyrt förstår jag, på ett sätt, men samtidigt har jag väldigt svårt att förstå det. Vill de jobba utan att få betalt?
Sedan undrar man och tycker det är konstigt att det är svårt att rekrytera folk.
Men hur svårt ska det vara att förstå att nu år 2017 så vill både kvinnor och män ha betalt när de är på sitt arbete. Det är ingen välgörenhet man håller på med när man går till sitt jobb och utför sina sysslor. Vad jag vet så är det bara inom ett yrke som man arbetar på detta sätt och det är de som arbetar på gruppbostäder. Sovande jour heter det så fint, men de får inte lämna sin arbetsplats under jouren. Beroende på lön så får man 30–50 kronor i timmen under jouren. Dessutom räknas inte jourtimmarna in i den anställdes procentsats.
Tycker uppriktigt att det är väldigt konstigt att kommunalfacket har gått med på ett sådant avtal och att det avtalet fortfarande i vårt moderna samhälle existerar. Det borde verkligen förhandlas fram ett nytt avtal där de som arbetar får betalt de timmar som de jobbar, så länge man arbetar och är ansvarig för människor ska man ha betalt. Detta är Vårdföretagarnas avtal som de privata utförarna går under.
Mari Gustafsson