Den 17 mars hade jag en insändare i Corren med anledning av att kommunens bokslut hade minskat med i runt tal 90 procent mellan 2013 och 2016. Jag pekade på den obalans som råder mellan kommunens kapital- och driftbudget. De orimligt stora satsningar på simhall, idrottshallar, ridanläggningar, fördyrat bostadsbyggande etcetera har fört med sig att områden som socialtjänst, barnomsorg och vården av våra äldre och funktionshindrade blivit styvmoderligt behandlade.
Reaktionen från kommunen lät inte vänta på sig. Bara cirka en vecka efter mitt inlägg svarade i tidningen tre rödgröna kommunalråd. Av svaret att döma hade man inga tankar på att se över vilka konsekvenser fortsatta kapitalkrävande satsningar skulle få samtidigt som man inte skulle behöva höja kommunalskatten eller behöva uppta lån. Efter deras svar på mitt inlägg har tidningen visat på felbedömningar som kommunen gjort på några projekt. Vallastaden blir 40 miljoner dyrare än beräknat och för att få klart inför bomässan i september krävs en extra kostnad på 12–15 miljoner.
Det läge som kommunen har försatt sig i medför att finansieringen av kommunens välfärd inte kommer att räcka till, det vill säga kommunens kärnverksamheter vård, skola och omsorg. Kommunstyrelsens ordförande i Linköping har samma åsikt som politiker i andra kommuner att problemet kan lösas genom höjda generella statsbidrag. Det framgår av en debattartikel i denna tidning den 8/4.
Nu är det på det sättet att vi har kommunalt självstyre här i landet vilket innebär att kommunens omkostnader för sin verksamhet ska bekostas av kommunalskatten och andra avgifter, inte av statsbidrag. Det gäller för en kommun liksom för en enskild människa att rätta munnen efter matsäcken.
I dag är det viktigare för staten att dess medel avsätts för bland annat bekämpning av terrordåd, ungdomsbrottslighet, närpedofiler och satsningar på polisväsendet, försvaret och för att minska arbetslösheten än att bekosta vidlyftiga och dåligt välbetänkta kommunala projekt.
Bertil Jacobsson