Efter terrordåden i Paris sände SVT samlade analyser från expertis och otaliga interjuver med politiker, makthavare och vittnen. Vad undertecknad reagerade på var uttalandet av extremistsamordnaren Mona Sahlin om att presumtiva terrorister var ”ensamma och deprimerade unga”.
För att förstå den våldsbejakande extremismen måste man se betydligt längre och djupare ner i gamla tolkningstraditioner inom islam, med tonvikt på wahhabistiska, salifistiska, stelbenta och bokstavstrogna tolkningar av Koranen.
Tyvärr har undfallande och fega politiker låtit lättkränkta imaner bli talesmän för alla muslimer oavsett religiöst engagemang. Om inte dessa gamla tolkningar fanns skulle inte påstått utanförskap resultera i detta bestialiska djävulskap.
Vänstern tillsammans med kultureliten har alldeles för länge haft för stor acceptans för det särskiljande i stället för det som förenar oss människor oavsett ursprung.
Denna falska vördnad för religiösa gudar och trossystem har fått övertrumfa våra frihetliga värden. I detta självpåtagande tolkningsföreträde av djupa samhällsproblem har uppfinningsrikedomen varit alltför stor, när det gäller bortförklaringar och ursäkter för brott mot våra regelverk och lagar. Främlingsfientlighet, rasism och arbetsgivarens ovilja för krångliga efternamn har fått skymma ideologin bakom radikaliseringen.
Jag var i min ungdom engagerad vänsterstudent, som demonstrerade regelbundet mot diktaturer i Grekland, Chile, Spanien, Portugal, Sydafrika förutom mot den största fienden av dem alla, USA! Men redan 1975 nyktrade jag plötsligt till, när rymdforskning från det förhatliga Nasa räddade livet på min nyfödda dotter. Då förstod jag att allt hänger samman och att inget är enbart svart eller vitt.
Tyvärr har många andra i min generation aldrig nyktrat till utan håller sitt skyddande moraliska paraply över våldsverkare och 68-årsvänsterns rättrogna barnbarn.
Harriet Larsson