Undertecknad förstår ingenting. Först stiftar politiker lagar, som de sedan gör allt för att bryta emot. ”Den som får avslag skall lämna landet och den som har asylskäl skall stanna kvar” sade statsministern i fjol.
Sedan lägger han fram ett förslag om gymnasieamnesti för ensamkommande barn/män, som i flera kostsamma instanser har bedömts sakna asylskäl. Allt för att hålla sina samarbetspartner på gott humör, till priset av undantag från lagen.
Kontentan av detta är att ljuger du om ålder, hemvist och asylskäl så får du stanna, talar du sanning åker du ut.
Förmodligen litar statsministern på att stöd finns inom flyktingindustrin.
Jag vill innan valet få besked om:
- För vilka fler migrantgrupper skall asyllagens regel verk inte längre gälla?
- Vilka fler målgrupper skall undantas från brottsbalkens kapitel 9, paragraf 1–3 om bedrägeri och annan oredlighet?
Eller handlar allt om vänsterns nya solidaritet?
Vänsterns tappade helt kompassen efter Berlinmurens fall, då övergavs medborgarna och blicken riktades globalt. Sverige skulle bli världsmästare i humanitet. Nu stiger notan för denna generositet och en tredjedal av medborgarna upplever otrygghet genom skenande brottslighet, som BRÅ inte får undersöka.
En bonus för vänstern är att migranter som erhållit medborgarskap, både med eller utan asylskäl, är mer pålitliga i röstbåset än arbetare av i dag, men strategin har fått bumerangeffekt i hela Europa. Socialdemokratin förlorar röster och medlemmar ner till bottennivå.
Kanske är det därför som Stefan Löfven vill sitta på flera stolar samtidigt, så hans parti inte sjunker, som i Nederländerna och Frankrike? Han hoppas förmodligen på utdelning av sin söndra och splittra-talang.
Men hur ska jag som väljare kunna lita på dagens vallöften?
När regeringen säger ett i högtidstalen, för att sedan göra tvärtemot, när maktinnehavet säkrats.
När känslor och aktivister får ersätta fakta och förnuft blir framtiden sårbar.
Harriet Larsson