Läste den utmärkta debattartikeln "Vad gör vi med människan?" av Margaretha Karlsson (14/12) angående upphandlingen av olika omsorger i Linköpings kommun.
Slog mig att dessa upphandlingar alltid berör de mest utsatta människorna i samhället såsom gamla och sjuka, eller som på något annat sätt är i behov av hjälp från samhället.
Även personal som berörs är ofta människor med kortare utbildning som till exempel undersköterskor och busschaufförer. De har inte lika lätt som högutbildade att skaffa arbete inom andra branscher.
Varför har inte politikerna i Linköping, som förordar upphandling funderat på att göra en upphandling av de politiska tjänstemännen/kvinnorna som finns i kommunen? Tror säkert att det finns någon kreativ entreprenör som är villig att lägga ett lågt anbud även på den målgruppen. De som vill följa med över till den nya entreprenören, visserligen med sämre arbetsförhållanden och sämre lön, men ändå ett arbete, gör det, eller skaffar en annan arbetsgivare.
Tror även att de högre tjänstemännen som är chefer över kommunens olika företag skulle kunna handlas upp. Den kompetens som krävs finns säkert till en betydligt lägre lön än dagens, speciellt med tanke på att det inte är helt ovanligt att dagens höga tjänstemän/kvinnor måste avgå med dyra fallskärmar på grund av att de inte varit lämpliga för uppdraget.
Inte så att jag önskar våra tjänstemän att bli upphandlade och utsättas för det psykiska tryck som redan finns för alltför många anställda inom Linköpings kommun. I stället önskar jag som Margaretha Karlsson skriver att kommunen slutar att trasa sönder fungerande boenden för en försumbar summa pengar och i stället ge de boende den trygghet de så väl är värda. En dag kanske vi själva står inför behovet av vård i vår kommun och då önskar vi väl alla att den ska fungera.
Kjell Anund
än så länge pigg pensionär