Vi har byggt, och vant oss vid, funktioner i vårt samhälle som vi kan ha tilltro till. Det har förändrats. Apotek, bilprovning, delar av sjukvården, äldrevården med mera är inte vilka affärsrörelser som helst men nu är de till stor del privatiserade. Nu senast är det hörselvården där privata aktörer får utrymme att skära pipor i vassen genom att lura på gamla medborgare hjälpmedel till hutlösa priser. Monica Sjösten skriver om detta i en insändare 17 juni. Sådant får vi vänja oss vid, för om någon ska tjäna pengar så ska någon betala. Så enkelt är det. De flesta av oss tar chansen. Så är vi tyvärr skapta. Därför måste det finnas system som hindrar detta. Så var det när vi gemensamt ägde och drev dessa funktioner, utan kundklubbar och marknadsföringstrix.
Nog fanns det brister även då, men vi behövde i varje fall inte riskera att bli uppskörtade ekonomiskt. Men istället för att visa handlingskraft och rätta till, så lät våra politiker privata aktörer ta över, av oförstånd, svag förmåga eller i värsta fall ideologiska skäl. Strävan att flytta över våra enskilda eller gemensamma pengar till privata företags fickor är en knepig ideologi. Vi medborgare får betala.
Ett nytt underligt projekt i Linköping är att det kommunala bostadsbolaget, Stångåstaden, har sålt ut cirka tusen lägenheter till ett privat fastighetsbolag som köper upp kommunägda bostäder runt om i landet. Man ska då få medel till nybyggnation i stället för att låna. Att låna pengar kan inte vara något problem för Stångåstaden. Varför då sälja lägenheter som har drägliga hyror? En konjukturförändring kommer förr eller senare, och vad händer då? Jo på något märkligt sätt packar vi ihop oss, för vi har inte råd att bo i de nybyggda dyra lägenheterna. De allra dyraste klarar sig nog, men andra, där ”vanligt” folk bor, riskerar att stå tomma. De privatiserade billigare lägenheterna har stadig intäkt. En bra affär. Pengar över i privata fickor. Vi medborgare betalar!
Politiskt verkar styrande och opposition vara överens, vilket i sig är illavarslande.
Ingen debatt. Här kan man alltså inte skylla på ideologi utan det är väl då ett mått av oförstånd som gäller. Politiskt ”tjafsar” man om procedurfrågor.
Kan vi hoppas att överklagande med mera ger politikerna tidsfrist att släppa prestigen och kliva ur projektet, för alla kommuninvånares bästa.
Håkan Askbom