Den 7/9 kunde man läsa en artikel i Corren om att 300 bostäder får byggas trots att prima jordbruksmark tas i anspråk. En privatperson hade överklagat samhällsbyggnadsnämnden i Linköpings beslut om en detaljplan som skulle tillåta att 18 hektar jordbruksmark får bebyggas.
Mark- och miljödomstolen har nu avslagit överklagandet och tillåter att marken får bebyggas. I artikeln kan man kanske mellan raderna läsa ett, Hurra va bra att det i dessa bostadsbristens tider får byggas 300 bostäder som ger plats för 300 familjer. Att man för all framtid förstör 18 hektar prima jordbruksmark gör väl inte så mycket, det finns ju så mycket jordbruksmark kvar. Vi har ju i vårt land tidigare under årens lopp tagit så mycket jordbruksmark i anspråk för alla olika ändamål, så om vi tar ytterligare 18 hektar gör väl inte så mycket. Livsmedel kan vi ju dessutom importera hur mycket som helst.
I utlandet har man visserligen fått stora arealer odlingsbar mark förstörd av naturkatastrofer på grund av miljöförstöringen, men den som blir kvar räcker nog till världens ständigt ökande befolkning. Att stor del av världens befolkning lider av matbrist med näringsbrist som följd, behöver vi ju inte bry oss om. Vi lugnar ju vårt samvete med en generös flyktingpolitik som gör att lidande, svältande, människor som orkar ta sig hit får komma hit och får ta del av våra till stor del importerade livsmedel. De som inte orkar ta sig hit lämnar vi åt sitt öde, även om de svälter ihjäl. Inte vill vi avstå att bygga bort prima jordbruksmark som ligger lite bättre till än icke jordbruksmark bara för att rädda livet på dessa svältande.
Man kan tycka att i en fråga som berör vår framtida livsmedelsförsörjning borde regeringen få säga sista ordet, men så är inte fallet. Jordbruksmark är inte av riksintresse. Jordbruksmark är som det heter av nationellt intresse. Kommunernas planmonopol att bestämma över marken inom kommunerna är beklagligt nog överordnat detta nationella intresse, vilket vi hoppas våra framtida lagstiftare skall ändra på för att motverka världssvälten.
I nuläget kan ett beslut att bygga bort prima jordbruksmark för att ge bostäder åt 300 familjer vara lovvärt. Men är beslutet att för all framtid förstöra livsmedelsframställningen på 18 hektar jordbruksmark ett beslut som blir positivt för våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn och kommande generationer?
Öresundsbron på- och avfart tog 30 hektar jordbruksmark i anspråk. Enligt beräkningar hade man på den marken kunnat producera över 500 000 limpor om året. Jordbruksmark som förstörs går aldrig att återställa, medan bostadsbristen däremot successivt går att bygga bort även om det byggs på enbart icke odlingsbar mark.