Sverige är på fel väg var Alliansens budskap före valet 2006, men vart är Sverige på väg i dag?
Jobbskatteavdragen har inte löst problemen på svensk arbetsmarknad. Pengarna har behövts till skola, lärare, högskola och mer infrastruktur och bostäder.
Efter ett förmodat regeringsbyte i september kan ingen påstå att den nya regeringen kommer till ”ett dukat bord”, som det så populärt brukar kallas. Åtta års arbete med ett systemskifte har satt djupa spår i vårt gamla välfärdssamhälle. Bästa vägen att åstadkomma neddragningar av den offentliga välfärden har varit att först sänka skatten, för då uppstår underskott som oundvikligen måste kompenseras i verksamheterna.
Det mest symboliska och konkreta exemplet är SJ, där regeringens besparingspolitik medfört massförseningar, urspåringar och strejker.
Just i dag (3/6) kunde vi i tv också se och höra interpellationsdebatten om förslummad socialpolitik och massarbetslöshet. Det märkliga är att det bestämmande moderatpartiet i regeringen numera inte pratar om alla försämringar som pågår i Sverige utan jämför sig med övriga EU, vars medlemsländer tycks vara ännu sämre på att sköta sina länders ekonomier, men enligt DN Debatt 14/3 har Sverige fått största andelen fattiga i Norden.
Anders Borg har i flera år berömt sig för att vara bäst på att sköta statens finanser. Men nu ingår han i en regering som nyligen avslöjats för att i ett bräde slösat bort 37 miljarder på ett vansinnigt Nuon-uppköp. Moderaterna som varnar för socialdemokratisk bidragspolitik silar ofta mygg och sväljer elefanter i sin ekonomiska politik.
Men det märkligaste påhittet är väl trots alla andra dumheter straffskatten på sjuka, arbetslösa och pensionärer.