Det gläder mig att det uppstått debatt kring den pågående föreställningen "Stark som en räv" på Östgötateatern. Brevet som besökarna får i handen ingår mycket riktigt i föreställningen och det är jag, pjäsförfattaren som är avsändaren. Allt i brevet är fakta.
När det gäller Lars Neselius inlägg på Ordet fritt 2/10 måste jag påpeka att autonomireformen inte existerade år 2008. Den började gälla 1 januari 2011. Det jag kritiserar i mina debattartiklar som publicerades i DN i november 2008 (som utgör grunden för komedin "Stark som en räv") är ett förslag i ”Karriär för kvalitet" från en utredning som tillsatts av den socialdemokratiska regeringen. Denna utredning ingick som underlag till autonomireformen, vars förändringar dock blev ännu mer långtgående.
Det stämmer att autonomireformen sades syfta till att öka självbestämmandet inom universitetsvärlden. Men vi som bemödade oss om att läsa lagtexten förstod snabbt att den enda på varje universitet som det ökade självbestämmandet för var rektor.
Neselius tar också upp ”den största statliga satsningen på forskning någonsin” som något positivt. Då kan han inte ha satt sig in i vad detta i praktiken innebar. Nobelpristagaren Arvid Karlsson har skrivit en klargörande artikel ”Leijonborgs reformer banade väg för katastrofen” (DN 18/2 2016). Den som vill bli riktigt upprörd över hur våra skattepengar används och hur Macchiariniskandalen möjliggjordes kan också fördjupa sig i artikeln ”Miljarder till forskning styrs av flumkriterier” (DN 30/7 2009).
Neselius skriver vidare: ”30 lärosäten tycks ha kunnat hantera reformen konstruktivt. Det 31:a – Karolinska – misslyckades till en början.”
Detta stämmer inte alls. Neselius bör läsa Elin Sundbergs forskning om autonomireformen. Av tio undersökta svenska lärosäten uppfyller inte längre fem av dem Unescos krav på kollegialt beslutsfattande. Värst är Luleå tekniska universitet där all kollegial beslutsmakt helt har avskaffats.
När det gäller Karolinska som enligt Neselius ”misslyckades till en början” så vill jag uppmana honom att besöka vår programkväll ”Spelet bakom Macchiarini” den 15/11 på Stora teatern i Norrköping. Där medverkar visselblåsarna och hjärtkirurgerna Oscar Simonsson och Kalle Grinnemo samt tv-journalisten Bo Lindquist som avslöjade Macchiarini. Båda visselblåsarna har sett sig nödgade att lämna Karolinska och arbetar numera på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Men repressalierna fortsätter ändå.
Även Uppsala universitet har haft stora problem med autonomireformen. Vid det just avslutade rektorsvalet försökte styrelseordförande Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, ge sig själv den huvudsakliga makten i valprocessen. Men efter omfattande och tidsödande protester i media och inom universitetet lyckades man till sist genomföra ett rektorsval i enlighet med akademiska principer.
Jag vill också hälsa Lars Neselius välkommen till vår programkväll om autonomireformen ”Värna professionerna – skydda universiteten” den 29/11 på Stora teatern i Norrköping.
Låt oss fortsätta denna viktiga diskussion.
Ylva Lööf
dramatiker