Kvinnor har tyvärr behandlats dåligt inte bara i främmande kulturer utan även i vårt land. Naturligtvis skall det inte vara könet som styr lönen. Jag anser också att en situationsanpassad jämställdhet är ett krav, men tyvärr uppfattar jag feminism som något helt annat.
Om det handlar om jämställdhet så tycker jag att detta ord skall användas i stället. Ordet ”feminism” ger däremot intrycket av att det bara är kvinnorna som har ett värde. Gudrun Schyman med sitt ”talibantal” (2002) och ”mansskatt” (2004) är en synnerligen osmaklig förebild för lika värde på man och kvinna.
Jag anser att det är precis lika fel att diskriminera män som kvinnor (exempelvis alla män som blir dåligt behandlade i vårdnadstvister). Det finns sannolikt lika många elaka kvinnor som män, även om männen otvivelaktigt är överrepresenterade när det gäller våld. Men det finns också olika former av psykisk misshandel. Alla som har/haft en relation med det motsatta könet vet ”att det är aldrig ens fel när tvenne träter”, åtminstone är det oftast så.
Nästan alla i vår umgängeskrets har levt i fungerande relationer under 25–60 år, långt längre än den tid som ordet ”feminism” blivit ett modeord (eller skällsord). Vanligtvis är männen fysiskt starkare än kvinnan.
I de flesta långvariga relationer finns en ”situationsanpassad jämställdhet” där kvinnan förlitar sig på att mannen utför de sysslor där det krävs mer fysisk styrka. Typiskt manliga sysslor måste sammanvägas med typiskt kvinnliga. I ett jämställt förhållande skall vågskålen upplevas som att den väger tämligen jämnt, annars kommer relationen sannolikt att spricka.
Däremot tror jag att relationen med en man kommer att fungera sämre för en kvinna som anser sig vara ”feminist”. Hon får troligen fel fokus på sina män och därför får hon kanske så många spruckna relationer att hon så småningom blir en ”manshatande feminist”.
Som morfar så ser jag ju hur viktig även pappan är. Båda föräldrarna ser till att vara med båda barnen var för sig, även om det känns som att det kommer att bli ”pappas pojke och mammas flicka”.
Min tvåårige dotterson älskar när han får vara med när pappan gör ”typiskt manliga sysslor” även om pojken lika gärna leker med leksaker som föreställer motorsåg och dammsugare. Allt som för oljud är roligt. Det är typiskt att när grabben besökte Skansen för första gången i sitt liv så var ”favoritdjuret” en man som gick med röjsåg i järvarnas hägn.
När jag talade med en okänd småbarnsmamma för några dagar sedan, så sa hon: ”Nu börjar jag faktiskt tro att de typiskt manliga intressena sitter i generna”. Hennes två och ett halvt-årige son var tokig i bilar.