Jag har förfall den 17 oktober. I viss mån förefaller både kroppen och samhället ha förfallit, varför återbud härmed lämnas till nästa sammanträde för pensionärer i Fontänen på Västra vägen. Situationen föranleds av tidskrock mellan mötet i ”Skrivarverkstan” och ett sjukhusbesök. I den svenska sjukhuskön har patienten nämligen ingen talan om mötestider. Det är bara att rätta sig efter det socialistiska samhällets normaltillstånd – köer, köer och köer. De går inte att påverka. Inte ens per telefon når man personlig kontakt i för detta landstinget.
– Tryck 1, tryck 2, eller 3, eller 4 svarar maskinen.
(Ge upp, verkar den mena)
– Du har plats 148 i kön.
(Det känns som vid en militär väntan på persedelpåsen på inryckningsdagen.)
– Vår möjlighet att registrera samtal är slut för dagen. Var god återkom i morgon.
(Telefontiden är 08.00–1600, men avvisande maskinsvar levereras redan klockan 08.30.)
– Vi meddelar med post den tidpunkt, då du skall inställa dig.
(”Kunden har rätt” är en tanke, som aldrig tänkts i landstinget. Där ger man patienten order.)
I kösamhället går det sällan att få kontakt med en levande människa. Tidsmässiga ukaser meddelas från allsmäktiga telefonmaskiner eller så kommer kallelser, aldrig överenskomna med ”kunden”, men sent distribuerade av Postnord. Kanske är det ett samhällets förfall?
Torbjörn Tillman
pensionerad överste 1. gr