Fredsarbete, fri rörlighet, gemensamma handelslagar och en delvis gemensam valuta skulle bygga ett starkt gemensamt Europa genom den europeiska unionen. Men framgångssagan har på flera plan uteblivit. Detta gigantiska försök till ett europeiskt samarbete har i stället varit mest framgångsrikt inom ett helt annat område – nationalismen.
Den fria rörligheten fungerar inte i realiteten och de människor som mest behöver ta del av gemenskapen stängs ute. Ekonomin rostar för att inte säga fullständigt kollapsar i Piigs-länderna. Ekonomin och gemenskapen har inte stärkts. Det har däremot extremhögern.
Högerextrema partier i medlemsländerna har stärkts på grund av politikernas misslyckande att bygga ett effektivt Europa. Independence party i Storbritannien, Nationella fronten i Frankrike, Lega nord i Italien, FPÖ i Österrike, schweiziska folkpartiet och svenska Sverigedemokraterna har alla vunnit mark under hela EU:s historia. Även om inte alla nämnda länder är medlemmar i EU dras de med i ett allt mer högervridet Europa.
Europa har blivit en gemenskap för nationalismen. Vi är helt skymda bakom den stora europeiska byggsten som skulle lyfta gemenskapen. Likt ett skrämt barn gömmer vi oss bakom den och accepterar den behandling vi utsätts för. Före EU fanns högerpopulistiska partier i ytterkanterna och hade låg grad av samverkan och knappt kännedom av varandras existens. I dag har de en gemensam plattform att stå på och som byggs inifrån. Med en kärna i vårt mittersta Europa nås spridningen nu ut i Europas ytterkanter som Sverige.
EU har bidragit till en sorts urbaniseringens högerpopulism. När partier i medlemsländerna kompromissar om ekonomisatser och valutaformer i Bryssels kontorskomplex har i stället extremhögern använt tiden effektivt för att mobilisera och växt sig starkare än någonsin under efterkrigstiden. Det som skulle bli något gemensamt och vackert har i stället skapat ett kluster för de mörkaste krafter.
Men hopp finns och därför går jag med stolthet till valurnan 25 maj, för min röst är makt. Min röst äger jag. Min röst, min solidaritet och min människosyn ska bäras med stolthet och mina barn ska fostras i kärlekens tecken och inte med hat som grund.
Det är inte vi och dem. Vi är alla människor.