Svar på "Lärare klarar mobilfrågan själva", 13/2.
Mikael Scheibel Sahlin skriver att mobilförbud i skolan är en icke-fråga och att lärarna hanterar detta bäst själva.
År 2007 infördes av Alliansregeringen stöd i skollagen för rektorer och lärare att begränsa mobilanvändningen i klassrummen. På en del skolor fungerar det så som Scheibel Sahlin beskriver. Men långt ifrån på alla. I tidningen Skolvärlden (5/4-16) läser jag att 69 procent av Sveriges gymnasielärare och 29 procent av grundskolans lärare uppger att arbetet i klassrummet störs varje dag på grund av mobiler och sociala medier.
Dessa oroligheter bekräftas även i en dagsaktuell artikel (Lärarnas riksförbund 8/2-18). När lärarnas möjligheter att undervisa störs så påverkar det naturligtvis elevernas studiero och möjligheter att uppnå kunskapsmålen.
”Skolan måste lära eleverna att hantera distraktioner i klassrummet och livet. Annars fördjupas de digitala klyftorna som redan finns.” Citat är från Lärarnas riksförbunds hemsida. Att lärare behöver få kompetensutveckling för att kunna jobba med digitalisering i klassrummet instämmer jag i till fullo. Men det är ett långsiktigt arbete och löser inte problemen för dagens elever. Jag tänker också på de elever som på grund av olika funktionsvarianter har extra svårt att ”hantera distraktioner”.
För mig som liberal är lösningar på samhällsproblem självklart inte i första hand förbud. Men på de tio år som skolorna haft möjlighet att finna former för att förbättra arbetsmiljön i klassrummen så har alldeles för lite hänt. Och kompetensutvecklingen för alla tiotusentals lärare i hur arbeta med digitaliseringen kommer också att ta tid. På vägen lämnar ett antal elever skolan sämre rustade kunskapsmässigt än de skulle behöva vara.
Linnéa Darell
ledamot partistyrelsen (L)