Nationalencyklopedin anger i sin ordbok: Ansvar, skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker.
Tänk om det vore så enkelt. Samma NE, uppslagsverket, ger ett annat svar: Ansvar betyder ungefär ’att stå till svars’. Betydelsen skiljer sig åt beroende på sammanhang.
Det leder till missförstånd mellan makthavare och medborgare och urholkar demokratin.
Tjänstemän i kommuner och landsting arbetar på uppdrag av politiker och har därför ansvar bara mot dem. Politikerna avgör själva om de ska ta emot anmärkningar från de revisorer som de själva har utsett.
Inför den nya kommunallagen, som träder i kraft vid årsskiftet, ville tunga remissinstanser se att oberoende revisioner skulle införas, på samma sätt som statsapparaten kontrolleras. Regeringen tog inte ens upp frågan. Man skriver att nuvarande system i allt väsentligt får anses fungera väl!
Fungerar det väl om vi har lägre kvalitet och högre kostnader i välfärden än jämförbara länder?
Inget parti vill ta upp frågan. Vi som betalar för välfärden och behöver den, får inte stöd av något parti för att få den att fungera. Då blir enda och mycket effektiva alternativet att inte rösta alls i kommunal- och landstingsvalen.
Folkrörelserna var dåtidens redskap för medborgarna. Nu är kontakten bruten mellan beslutande politiker och välfärdens mottagare. Dagens starka intresseorganisationer utnyttjar skickligt kommunallagens svagheter för sina syften. Där finns enorma penningsummor att hämta, långt större än vad höghastighetståg kostar. Svagheterna lockar även till och förenklar kriminalitet. Därför krävs att den brutna kontakten mellan medborgare och makthavare återupprättas och att reella revisioner får leda arbetet vidare in i nutiden.