Svar på ”Vad har hänt med min barndoms stad?”, 28/4.
Det smärtar att ta del av signaturen L:s bild av sin barndoms stad. Mycket är bra i Linköping och för många är det en bra och trygg stad att växa upp i. Men inte för alla. Alltför länge har alltför lite gjorts för att motverka en utveckling mot en alltmer segregerad stad. Linköping hamnar näst sist från botten när det gäller boendesegregation. Arbetslösheten och skolresultaten skiljer sig åt i Linköpings stadsdelar. Så kan vi inte ha det. Det är hög tid med en politik som på allvar leder till en mer sammanhållen, trygg stad där alla Linköpingsbor kan känna framtidstro. Det är en av Koalition för Linköpings (S, MP, FP) högst prioriterade frågor.
En politik som låter ett samhälle glida isär blir förödande – arbetslöshet och långvarigt utanförskap är en grogrund för kriminalitet och social oro. Det är i sådana miljöer som möjligheterna ökar för kriminella gäng att rekrytera unga människor. Därför måste kommunen ta ansvar för att förebygga och erbjuda alternativ. Så har inte skett de senaste åren.
Koalition för Linköping investerar istället i insatser för att få människor i jobb och studier, för att skolan ska vara jämlik och ge alla elever chansen att lyckas och på att öka den sociala närvaron i stadsdelarna. Vi tar Linköpingsbornas oro på allvar och ser behovet av förebyggande insatser för att förhindra att människor hamnar på glid. Linköping ska vara en trygg stad att växa upp i. Därför har vi inrättat ett demokrati- och trygghetsutskott. En av de första prioriterade frågorna för utskottet är att vi inleder samarbete med polisen, som har en viktig och avgörande uppgift för att förhindra kriminell aktivitet. Vi för och kommer att föra en aktiv politik för att minska segregationen i vår stad. En stad som ska vara till för alla.
Helena Balthammar (S)
borgmästare och ansvarig för demokrati- och trygghetsfrågor