Diskussionen om dragningen av Ostlänken har varit intensiv på senare tid. Många förslag har framförts, många bra, andra mindre bra. Att bygga ett nytt resecentrum på andra sidan Stångån och en tunnel under staden, som politikerna upprepat till leda, är ett dåligt förslag. Det är dyrt. Kostnaden skulle bli densamma som för Botniabanan, en bana från Umeå och 190 kilometer söderut och byggd för 250 kilometer i timmen.
Nu har även Oskar Fröidh, forskare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm sågat förslaget.
Att motivera en tunnel för 15 miljarder med att det frigörs mark ovan jord för några hundra miljoner, är rent korkat. Att kräva att alla Sveriges skattebetalare skall betala detta är oetiskt. Vi har inte fått någon förklaring till varför resecentrum måste flytta. Ingen utredning har visat på behovet. Banverket/Trafikverket accepterade den gamla placeringen av Centralstationen. Östgötatrafiken ville ha kvar resecentrum på det gamla stället.
Varför vill då politikerna flytta resecentrum, simhall, fotbollsarena och handelsplatser till Stångebro? Jag kan bara spekulera. Så länge flygningarna på Saabfältet fortsätter, kan inga bostäder byggas på ”andra sidan ån” av buller- och säkerhetsskäl. Både Lena Micko och Paul Lindvall har lovat Saab AB att flyga på fältet för all framtid.
Några år efter mitt möte med Paul Lindvall den 21 augusti 2003 (Corren 27 februari), träffades vi igen. Denna gång på ett så kallat samrådsmöte med kommunen och Banverket. Man ville informera medborgarna om att resecentrum skulle flyttas. Efter mötet frågade jag Lindvall om han tyckte att det var ett bra beslut. Ett mycket bra beslut och ett beslut jag kan leva med, fick jag till svar.
Jag undrar om Paul Lindvall också i dag, innerst inne, tycker att det är ett bra beslut, nu när vi ser konsekvenserna: en 90 meter bred bro eller en tunnel för 15 miljarder eller en dragning helt utanför Linköping.