En artikel i Corren 25/2 anger att 1995 var 61 procent av Linköpingsborna nöjda med vägnätet mot 45 procent i dag. Kommunalrådet Elias Aguirre (S) säger i artikeln att Linköping har vuxit kraftigt och att det finns flaskhalsar att bygga bort. Har Elias Aguirre någon som helst kontakt med verkligheten?
Ett par exempel på skillnaden 1995 mot i dag: Drottninggatan var 2-filig genom hela staden och trafiken flöt på bra, i dag till stora delar en 1-filig flaskhals. Kaserngatan var bredare och till viss del 2-filig, i dag en 1-filig flaskhals ombyggd till en hinderbana. Pulsådrar i staden som strypts igen till de flesta bilisters förtret, och eländet fortsätter: I artikeln under på samma sida (!) kan man läsa att ytterligare en stor flaskhals skall byggas, Storgatan förbi Akilles ska få en bussfil och därmed har vi ytterligare en i raden av tillkomna 1-filiga flaskhalsar, ska det hjälpa till att "komma upp till 1995 års nivå” tror Elias Aguirre?